’Jag varnar dig, sluta nu!’ och jag slutar aldrig. ’Jag varnar dig för andra gången’, och jag hejdar mig aldrig, jag ligger i krig mot hela världen och mot mig själv, det är den här läskpappershuden, det är det där problemet med att suga åt sig allt, att behålla allt. Och jag slutar inte, och jag är fortfarande i ilskan, i det röda blodet, sedan räcker inte orden till, och det slutar aldrig…jag vet mycket väl att du tänker motsatsen, jag ser det på din blick på mina händer, mina läppar, mina ögon, jag vet att du väntar på att jag ska börja gråta men jag gråter inte, jag vill inte ge dig det, jag vill inte ge mina tårar till någon.
Nina Bouraoui (fotografi av Edward Weston på Nahui Olin)
4 kommentarer:
Bild och Ord. Perfect match.
"... i krig mot hela världen och mot mig själv."
Svårt läge. Och mycket välbekant.
Tack Ulrika, verkligen roligt att du gillar det. Det var rätt många år sedan jag fick se Edward Westons fotografi av Nahui Olin ifrån 1924 och jag blev helt tagen. Vilken kraft! Vilket uttryck! Kan knappt sluta titta på fotografiet!
När jag för inte så länge sedan läste Nina Bouraouis ord i boken Onda Tankar var sambandet klart.
"jag drömde om hur det förlorade ordet kom till mej, hur det svävade inom mig, och vällde fram som ett alfabet av tårar."
Man kan ge sina tårar på många sätt.
Det är så vackert! Tack Ulrika!
Skicka en kommentar