Ett sent uppvaknande

"I ungdomen låg livet ännu framför dem som en outtömlig morgon, på alla håll fullt av möjligheter och chimärer, och redan vid middagstiden är där med en gång något som kan göra anspråk på att nu vara deras liv, och detta är dock på det hela taget lika överraskande som om man plötsligt konfronteras med en människa som man har brevväxlat med i tjugo år, utan att någonsin ha sett henne, och hon visar sig vara helt annorlunda än man föreställt sig. Men vad som är långt mera besynnerligt är att de flesta människor helt enkelt inte lägger märke till det; de adopterar mannen som har kommit till dem, vars liv har levat sig in i dem, hans upplevelser förefaller dem nu som ett uttryck för deras egenskaper och hans öde är deras förtjänst eller olycka. Någonting har umgåtts med dem precis som flugpappret med en fluga; de har fastnat med ett litet hår här, en rörelse där, och så småningom har det vecklat in dem helt och hållet, tills de ligger där begravda i ett tjockt lager som bara har en avlägsen likhet med deras ursprungliga gestalt."
Robert Musil (målning av Eric Fischl)

Kanske i någons drömmar

Tänk om jag är en artist i någon annans drömmar.
Tänk om jag uppträder varje gång han blundar.
En balanskonstnär. Hans drömmars ekvilibrist.
Det skulle vara något det. Att få vara någon i någons drömmar.
(Fotograf: Sam Taylor Wood)

Jag är en annan än igår

Inför oss själva är det inte fråga om vad vi är utan vad vi kan bli. Alltid, vid alla åldrar och så länge vi lever. Det är det som är avgörande. För mej har gårdagen alltid varit död, genomlevd av en annan. Denna dag är en annan och jag är en annan.
Ragnar Sandberg (Foto:Eliot Elisofon på Marcel Duchamp)

En skärva av evigheten

Det är i vissa ögonblick som man bara vet att man har en skärva av evigheten i sin famn.
(Fotograf: Gabriel Dinim)

Priset är alldeles för högt

Antag att du själv skulle uppföra människoödets byggnad i avsikt att till slut göra människorna lyckliga, att skänka dem frid och ro. Men för att kunna göra detta var det nödvändigt och oundvikligt att plåga en enda liten varelse till döds, t. ex. den lilla flicka som slog sig med den lilla knytnäven för bröstet, och sedan lägga grunden till byggnaden på dessa ohämnade tårar – skulle du samtycka att bli arkitekt på dessa villkor?

En hel värld av kunskaper är icke värd dessa tårar som barnet gråter...finns det väl på jorden en varelse, som kunde och hade rätt att förlåta? Jag vill icke veta av någon harmoni, jag vill det icke – av kärlek till mänskligheten. Hellre behåller jag de ohämnade lidandena. Hellre står jag fast vid mitt ohämnade lidande och min outsläckliga vrede, även om jag skulle ha orätt. Man har satt för högt pris på harmonien, vi har icke råd att betala så mycket i entré. Och därför skyndar jag att lämna tillbaka min biljett. Och så vida jag är en hederlig människa, måste jag lämna tillbaka den snarast möjligt. Det gör jag också.
Det är icke Gud jag förnekar, Aljosja, det är bara inträdeskortet som jag vördsammast lämnar tillbaka till honom.
Dostojevskij

Det vackraste finns att upptäcka i vardagen

"…så att vi plötsligt ser en människa utifrån så som man aldrig kan se henne; om vi liksom såg ett kapitel i en biografi med egna ögon, - det måtte vara skrämmande och samtidigt underbart. Underbarare än något som en diktare kunde låta spelas eller sägas på scenen, vi skulle se livet själv."
Wittgenstein (fotograf: Jonvelle)

Det går inte att gömma sig

”Om jag nu är som jag är, och ingenting annat, är jag oförstörbar. När jag är vad jag är, utan förbehåll, möter min ensamhet er.”
Jean Genet (målning av Edward Hopper)

En mänsklig rättighet

Man tror inte att kloka människor kan begå dårskaper: vilken inskränkning av mänskliga rättigheter!
Nietzsche (foto av Dieuzaide på Dali)

Våra liv i tre rumsdimensioner

,,,we’ll also encounter an even weirder possibility, which the physicist Andreas Karch and I discovered a year later: we could be living in a three-dimensional pocket of space, even though the rest of the universe behaves as if it is higher-dimensional. This result opens a host of new possibilities for the fabric of spacetime, which could consist of distinct regions, each appearing to contain a different number of dimensions. Not only are we not in the center of the universe, as Copernicus shocked the world by suggesting five hundred years ago, but we just might be living in an isolated neighborhood with three spatial dimensions that’s part of a higher-dimensional cosmos.
Lisa Randall

Ansiktet

Jag tänder lampan på bordet: kanske märker jag inte då dagern utifrån. Nej, det går inte: lampan har bara en liten ynklig ljuspöl kring foten. Jag släcker; jag stiger upp. På väggen finns ett vitt hål, spegeln. Det är en fälla. Jag vet att jag kommer att gå i den. Så där ja. Det grå har just visat sig i spegeln. Jag går närmare och jag betraktar det, jag kan inte längre gå min väg.
Det är mitt ansikte som återspeglas. Jag står ofta under de här förlorade dagarna och betraktar det. Jag begriper ingenting av detta ansikte. Andras ansikten har en mening. Men inte mitt. Jag kan inte ens avgöra om det är vackert eller fult. Jag tror att det är fult, därför att man har sagt mig det. Men det rör mig inte. I grund och botten är jag till och med chockerad över att man kan tillskriva det sådana egenskaper, alldeles som om man kallade en jordbit eller ett klippblock vackert eller fult.
Jean-Paul Sartre (målning av Francis Bacon)

Jag ger dig inte mina tårar

’Jag varnar dig, sluta nu!’ och jag slutar aldrig. ’Jag varnar dig för andra gången’, och jag hejdar mig aldrig, jag ligger i krig mot hela världen och mot mig själv, det är den här läskpappershuden, det är det där problemet med att suga åt sig allt, att behålla allt. Och jag slutar inte, och jag är fortfarande i ilskan, i det röda blodet, sedan räcker inte orden till, och det slutar aldrig…jag vet mycket väl att du tänker motsatsen, jag ser det på din blick på mina händer, mina läppar, mina ögon, jag vet att du väntar på att jag ska börja gråta men jag gråter inte, jag vill inte ge dig det, jag vill inte ge mina tårar till någon.
Nina Bouraoui (fotografi av Edward Weston på Nahui Olin)

Virginia Woolf om ord

They are the wildest, freest, most irresponsible, most unteachable of all things. Of course, you can catch them and sort them and place them in alphabetical order in dictionaries. But words do not live in dictionaries; they live in the mind.
And how do they live in the mind? Variously and strangely, much as human beings live, by ranging hither and thither, by falling in love, and mating together.

Words, English words, are full of echoes, of memories, of associations— naturally. They have been out and about, on people’s lips, in their houses, in the streets, in the fields, for so many centuries. And that is one of the chief difficulties in writing them today—that they are so stored with meanings, with memories, that they have contracted so many famous
marriages.

We pin them down to one meaning, their useful meaning, the meaning which makes us catch the train, the meaning which makes us pass the examination.
And when words are pinned down they fold their wings and die.

Namnlöst lidande

Ofta ser jag medeltidens martyrer framför mig, fastbundna vid träd, sönderskjutna av pilar. Namnlöst lidande, glömda plågor, de sista skriken för länge sedan borta med vinden. Vilka offer han tar emot, denna skapare! Vilken skepnad han måste äga, denna Gud som aldrig uppenbarar sig!
Gottfried Benn (målning av Francis Bacon)

Melankoli

”Vad är en diktare? En olycklig människa som i sitt hjärta gömmer djupa kval men vars läppar är så formade att när suckar och skrik strömmar över dem låter det som ljuvaste musik.” Kierkegaard (målning av Frank Auerbach)

A Life Achievement Award

I can remember Bertrand Russell telling me of a horrible dream. He was in the top floor of the University Library, about A.D. 2100. A library assistant was going round the shelves carrying an enormous bucket, taking down book after book, glancing at them, restoring them to the shelves or dumping them into the bucket. At last he came to three large volumes which Russell could recognize as the last surviving copy of Principia mathematica. He took down one of the volumes, turned over a few pages, seemed puzzled for a moment by the curious symbolism, closed the volume, balanced it in his hand and hesitated…
G.H. Hardy (målning av Carl Spitzweg)

Att få vara dödligt medveten

Om inte vanan fanns, skulle livet med naturnödvändighet vara underbart för alla dem, som i varje ögonblick hotas av döden, d.v.s. hela mänskligheten.
Proust (målning av Mark Tansey)

Att få vara SCUM

Men SCUM är en farlig text. SCUM gör saker med kvinnor. Det är en text som förändrar sin läsare för alltid. Som läsare blir du genast en stygg och farlig jävel. Du blir fräck och aggressiv och egoistisk, en beskäftig helveteskvinna. En arrogant och flabbande Universumsregerare som börjar längta efter att få stöta en ishacka i första bästa mans arsle. Du blir allt det som Big Daddy (patriarkatet) har sagt att du inte får vara, allt det du kämpat så hårt för att inte förfalla till.
Sara Stridsberg

Att få vara en anomali

Jag log överseende. Tänkte på hur oskyldig Isaacs och min bekantskap var. Den kunde bara existera inom loftets fyra väggar som ett undantagstillstånd. Vi var anomalier i varandras verkligheter.
Nina Solomin

Att vara galen

Vansinnet är bland enskilda människor en sällsynthet, - men i grupper, partier, folk, tider, är det regeln.
Nietzsche (skulptur av Franz Xavier Messerschmidt)

Att vara människa

Jag ser bara hälften av alla saker, det saknas en dimension för mig, jag har inget som helst begrepp om rymdgeometrin för jag kan inte se rymden framför mig, om jag hade haft båda ögonen skulle jag ha erövrat världen.
Nina Bouraoui (bild av M.C. Escher)

En tänkande människa!

Se Lisa Randall på YouTube!