I passionens stormar, i drömmens och dåraktighetens fantasier, återupptäcker människan sin egen och mänsklighetens förhistoria: det djuriska med de vilda grimaserna; hennes minne går tillräckligt långt tillbaka, medan hennes civiliserade ställning utvecklas ur glömskan av denna urerfarenhet, det vill säga ur ett försvagat minne. Nietzsche
(Fotograf: Giuseppe Sarcinella)
4 kommentarer:
Bilden får mig att tänka på kycklingfötter och ägg. :)
Och citatet - hur ser det ut i hjärnan på oss? Är det en form av generationernas krig som pågår därinne, dvs "gammelhjärnan" med alla sin nedärvda erfaren- och vishet trycks successivt under vår livstid undan för den yngre delen av vår hjärna -den civiliserade delen.
Glad Påsk!
HaHa! Ja, bilden får mig att tänka på mycket men kycklingfötter och ägg har jag missat.:) Ser det nu!:)
Våra hjärnor kämpar febrilt med att sortera och att tillfredsställa både de inre och det yttre behoven. Konflikterna är många, vilket Nietzsche återkommer till med jämna mellanrum och vilket Freud var lite förtjust i att svamla om.
Vi stiger gärna upp på berget och tror att vi lämnat jorden med dess frustande lavaströmmar under ytan. Men när mörkret faller, i det inre eller yttre rummet så förvandlas vi till både det ena och det andra. Vi bär förhoppningsvis den passionerade galningen och vansinnig dårens egenskaper inom oss och som ger oss möjlighet att frigöra oss ifrån förnuftets borgerliga tankekorsett då och då.
Inte så konstigt att Påsken innehåller både kycklingfötter, påskkärringar och ägg. I Blåkulla händer det grejer!:) Där är det fest! Tur att jag är jour under hela helgen, kanske någon ringer ifrån blåkulla och kräver min närvaro!:)
Glad Påsk själv!
Niklas
Jour. On call. How cool! :)
Jag är inte jour i helgen. Har aldrig varit heller. Vet inte hur det är att vara jour. Men det låter lite lagom cool, faktiskt.
Tänk att få säga: - Jag är jour.
Vad skulle jag göra om de sökte mig då? Hm, jag kunde vara fröken Ur. Vart tog hon vägen? Finns hon kvar? Är tjänsten vakant så tar jag den gärna. Eller kanske kan jag ställa upp och göra något annat viktigt. När jag tänker lite på det så tror jag att fler skulle behöva vara jour. Jourhavande medmänniska - visst har vi plats för fler?
Så mycket mer meningsfullt allt känns plötligen. Varför har jag väntat så länge på att vara jour? :)
Bon jour! :)
HAHA! Bon jour! Lysande, den ska jag köra med när någon söker mig på jouren!:) Utan tvekan!
Vad gäller jourhavande medmänniska är detta ett utdöende släkte, så det behövs definitivt. Så det är bara att meddela världen att du är ”on call”. Så är vi två, toujour.
Bon Jour, Niklas
Skicka en kommentar