torsdag 13 mars 2008

Jag talar om en hand


Jag talar om en hand som håller i denna penna.
Jag talar om en hand mot detta papper.
Jag talar om en hand som stryker ut bläcket i mönster över arket och som sedan försöker tyda dem.
Jag talar om en hand.
Jag talar om en hand och när jag skriver ordet

hand

ser jag din och vill att du skall känna att jag vill nå dig med detta.
Det har inte längre med lust att göra, om det någonsin har haft det, utan med något annat och trängre, ett sätt att säga farväl.
Det är ett avsked från hjärtat. Per Planhammar
(Fotograf: Viktor Ivanovski)

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vackra älskade händer. De välkomnar dig varmt, men säger även farväl.
Och vi vill kalla oss Lyckliga människor.

Niklas sa...

Visst kommer orden ifrån Lyckliga människor vars karaktärer var allt annat än lyckliga.

Vår förmåga att skapa lycka ur drömmar är outsinlig men ibland spricker fasaden, verkligheten tränger sig in igenom springorna, smärtan och olyckan infinner sig. Att ta farväl är verkligen att dö en smula, samma hand som man älskat att hålla tar nu avsked. Det gör fruktansvärt ont.

Lyckan består kanske i att väva nya drömmar, dölja den verklighet som hotar lyckan. Livslögnen ler mot oss igen. Vi ler tillbaka.

Kanske vara en möjlighetsmänniska framför en verklighetsmänniska. Se 14 mars.

Anonym sa...

Ljuga sig fram till lyckan - är det så du menar? :)

Sanningen blir lika möjlig som lögnen i möjlighetsmänniskans värld. Är det egentligen någon skillnad på de två - sanningen och lögnen?

Dessa frågor varken kräver eller önskar några svar, då det ändå inte finns några. :)

Niklas sa...

Tack för att du inte förväntar dig något vettigt svar.:) Om det finns någon skillnad mellan lögnen och sanningen? Jovisst, men frågan är om var lyckan finns någonstans? Jag ser forskare omkring mig som jagar drömmar och bekräftar ”lögner” (man ser det man vill se och blundar för annat) om det ger dem en stund av lycka. Inte sagt att deras lögner blir bestående, men jakten på lycka är ibland större än jakten på sanningen.

Anonym sa...

I get it, men är det inte bland dina forskarkollegor möjligt att det finns möjlighetsmänniskor som blir "stoppade" av de mer vanliga verklighetsmänniskorna?

Som du själv skriver så är det inte säkert att lögnen de bekräftar blir bestånde, den slår över i sanning vid den punkt då verkligheten hunnit ikapp, kanske man kan säga... :)

Niklas sa...

Det har du rätt i, att det bland forskarkollegorna finns möjlighetsmänniskor. Men forskarvärlden är inte så tillåtande som man skulle kunna tro, drömmarna sållas snabbt bort.
Idag måste forskningsplaner göras upp för 4-5 år i taget och sedan skall man hålla sig till den. Kreativiteten vissnar. Verkligheten, så som vi ser den, gör det svårt för möjlighetsmänniskan.

Matilda sa...

Hur som helst så gillar jag din blogg. Och den här texten la sig nära mig. lånar den lite grann :)

tack o hej.

Niklas sa...

Hej Matilda! Vad roligt att du läser och gillar bloggen. Det är bara att ta och låna som du vill.
Tack och hej!:)

Ann sa...

Också jag tycker om din blogg. Här finns ord jag ständigt återkommer till och jag bär dom med mig genom många dagar...Ser av förra kommentaren att det är tillåtet att låna, stämmer det? Syftar främst på texterna även om bilderna också dom är fantastiska. MVH Ann

Niklas sa...

Hej Ann! Vad roligt att du gillar orden och bilderna i bloggen. Fantastiskt roligt. Klart du kan ta vad du vill ha, text och/eller bild, det är ju bara roligt. Du behöver inte heller ange källan, det viktiga är att du vill dela med dig av något som betyder något för dig.