Ett brutet löfte

Det var i skymningen och det hade åter börjat snöa. Piskorna ven håglöst och någon av de småvuxna hästarna frustade ur heta näsborrar. Prästen satt försjunken i tankar och räknade böner på sitt radband. De körsbärsröda agaterna klirrade tyst mot varandra och dallrade vid beröringen av prästens fingrar som var håriga på ovansidan, utom ett som bara var en stump. Högra pekfingret hade hastigt förtvinat och fallit av en gång i ungdomen när han som novis med fjunigt skägg för första gången hade rört en kvinnas bröstvårta och brutit löftet om renhet och kyskhet. Nu hade stumpen börja klia, och agaterna fick hjärtat att slå på samma sätt som det skamlösa björnbäret på bröstet hade gjort den gången. Mircea Cartarescu
(Fotograf: Joris van Daele)