Överallt där våra förfäder kom med ett ord trodde de att de hade gjort en upptäckt. Hur annorlunda förhöll det sig inte i verkligheten! de bara nuddade vid ett problem och genom att anse att de löst det, skapade de ett hinder för lösningen. – För varje ny kunskap måste man nu snubbla över förstenade och döda ord, och man bryter snarare benet än ordet. Nietzsche
(Fotograf: Lilya Corneli)
10 kommentarer:
"Every word written is a net to catch the word that has escaped."
- så säger jeanette winterson.
Jag säger ingenting. Jag förstår inte min omvärld och omvärlden förstår inte mig -trots att vi sägs tala samma språk. Det gör vi inte. Vi har lärt oss samma språk, men det är inte samma sak. Inte för mig.
Jag vill gärna få flika in något som jag kom att tänka på gällande titeln till ditt inlägg: "Orden står i vägen för oss."
När det gäller många populära författare idag så är det möjligen inte orden som står i vägen, utan bilden av dem, dvs författarna. Jag pratar då inte om bilden som fotografi, utan mera "utviket" av författaren i form av ex hemma hos-reportage etc. Är personen intressant så säljer boken.Men boken, verken, orden är inte vad som är i blickfånget.
Kanske är detta trist? Martina Lowden sa att hon hittills lyckats undvika att se en bild av sin favoritförfattare Ekelund och att hon tycker att det är bra. Hon har helt kunnat ägna sig åt hans ord.
Kanske har detta också att göra med att Ekelund inte kan bryta ett ord. Han har inte lovat något. Orden står för sig själva.
Eller? Ja, nu känns det som att orden står i vägen för mig. :)
Break a leg!
Anonym1: Wintersons ord gillar jag! Tack anonym! Jag kan inte förneka att det är så det känns ofta, både i skrift och i tal, men samtidigt kan jag inte heller förneka att de författare jag läser har just de ord jag söker. Geniet har förmågan att sätta ord på det de flesta av oss tänkt men aldrig riktigt kunnat uttrycka och förstå förrän vi ser deras ord framför oss.
Därför kan jag kanske förstå vad du menar när du känner att du och omvärlden inte talar riktigt samma språk. Kanske är du en av dessa tänkare? Du har djupet men saknar redskapen för att andra ska kunna se mer än ytan av dina ord? De kastar ut sina nät men fångar bara spigg! Ljuden som når dig är grumliga och saknar sammanhang.
Hoppas du finner tröst hos någon eller några författare. Har du märkt att du lättare kommunicerar på något annat språk, eller lättare förstår saker uttryckta på ett annat språk. Vad jag förstår så fann Samuel Beckett sitt språk i franskan.
Hej Anonym2! Jag håller definitivt med dig, och Lowden. Vissa författare står i vägen för sina ord. De tar för mycket plats, frivilligt eller ofrivilligt. Ibland, precis som utseendet på en människa, är det yttre viktare än innehållet. Inte sagt att det behöver vara fel för en författare att synas i olika sammanhang, men det finns alltid en risk att deras liv utanför böckerna tränger sig in i texten de skrivit. (Inte sagt att det ofta finns en koppling mellan de två.)
Det finns ju en nyfikenhet för vem som står bakom orden som berört oss så mycket. En sund nyfikenhet tycker jag. Hur man sedan håller isär författaren och texten kan jag dessvärre inte svara på. Martina Lowden har valt att undvika bilder på Ekelund, allt för att inte färgas av det "privata", icke textbundna.
Jag har själv svårt att inte snegla lite åt personen bakom författarnamnet. Hur kämpar vi inte med Shakespeare?:) Klart det var en kvinna!!!
Tack för kommentaren!
Virginia Woolf skulle inte hålla med dig om att Shakespeare var en kvinna. Inte pga av att en kvinna inte kan ha Shakespeares geni, utan pga att det då inte fanns någon möjlighet för en kvinna att få vare sig tiden, ekonomin eller ett sinne fritt från annat som stör, för att kunna skapa det Shakespeare gjorde. Möjligen har hon rätt.
Att vara anonym på din blogg, stör det dig? Hindrar det dig i kommunikationen på något sätt? Är det lättare om kommentaren har ett namn? Saknas det i anonymiteten något att hänga upp kommunikationen på?
Sannolikt har Woolf rätt. Men när jag tänker på genin genom tiderna har funnit vägar att få uttrycka sig, genom anonymitet:) eller på annat sätt, kan jag inte låta bli att känna en kvinnas hand när jag läser Shakespeare.
"Anonym"! Det stör mig verkligen inte. Det är inte många som vet vem jag är, jag är oviktig. Men orden vi utbyter, lite av våra tankar och funderingar kan faktiskt gynnas av lite anonymitet. Håll dig gärna i skuggorna om du trivs där, men dela gärna med dig av dina ord.
Tack för frågan, det var omtänksamt.
Vad ledsen jag blir. Då vet du ju inte när det är jag som skriver. :)
Hehe! Kom ihåg att dina ord är en spegel av dina tankar, dina känslor och din värld. Jag är dålig på namn, men bättre på människor. Ditt namn är en etikett. Vad var det du hette förresten?:)
Mina ord är en spegel av bla mina tankar. Mm, och ofta vill vi spegla oss i någon annans tankar för ett slag, gärna även etikettera någon annan.
Om något i mina ord har fastnat, så vet du vem jag är, om inte, ja, då är anonymiteten ett faktum. Så jag garderar mig och etiketterar mig "anonym".
Du kan inte gömma dig bakom någon etikett, men du kan ändå stå i skuggan. Dina ord lyser lika kraftigt ändå.
Ja tack, skuggan lämnar jag aldrig. Jag kan inte skilja den från mig, vet inte var gränsen går. Behöver inte veta heller. Det är bra så.
Skicka en kommentar