söndag 23 mars 2008

Detaljer man minns


- Jag hade jobbat i två dygn, men stannade kvar. Kan du tänka dig vad jag gjorde?

- Nej!

- Jag såg till at han fick vänta.

- Herregud.
Du skrattade åt ditt eget minne.

- Jag stannade hela natten och när jag gick på morgonen var han fortfarande där.

- Du är inte klok.

- Det kändes bra. Jag kan inte ångra mig.

- Han måste ha känt igen dig.

- Nej, jag är säker på att han inte gjorde det.

- Jag kommer ihåg hans händer.

- Det är sådana detaljer man minns.

- De var fina.

Per Planhammar
(Fotograf: Jarek Kubicki)

7 kommentarer:

Anonym sa...

Min dotter skulle beskriva mig på engelska. Hon skrev: My mother like pictures of hands and to hold mine.

Det är sant.

Niklas sa...

Vilken härlig formulering av din dotter...and to hold mine. Kärlek. Tack för kommentaren.

Anonym sa...

Ja, det är kärlek. Hoppas någon håller din.

Tack för din blogg och dina svar.

Niklas sa...

Tänk så mycket kärlek ett par händer kan uttrycka. Jodå, jag har också glädjen i att någon vill hålla mina händer.
Jag är så glad över att du tycker om bloggen. Hoppas att få se dina ord här igen.

Anonym sa...

Mina ord. Om jag skulle skriva med de känslor och ord som just nu ansamlat sig i magen på mig, då skulle detta inte bli en särskilt trevlig kommentar. Det är trettonåringen som sitter där. Treåringen bryr sig inte alls, vill bara hoppa. Trettiosjuåringen är mest bara fascinerad över livets alla överraskningar - bra som dåliga.

En mix av dessa tre åldrar ger mig en tanke- och känslovärld som en artonåring. Myndig alltså och så mycket äldre än så blir inte många av oss. Som artonåring har jag "hela helgen på mig" och hela livet också för den delen. Så jag hoppar fascinerat vidare - svärandes! :)

Håll hårt i händerna som håller dig. Släpp inte taget!

Niklas sa...

Hej Ulrika! Ont gör det när jag läser dina ord, ledsen blir jag.

Tack för att du inte låter trettonåringen ta herraväldet över din hand. Jag vet att du kramar om henne, håller hennes hand. Hon behöver kärlek, precis som 37-åringen och 3-åringen, vilket du vet om någon.

Jag lovar att hålla hårt i händerna, men bara om händerna vill hålla hårt i mina. Tack.

Anonym sa...

Nu får du ge dig! Håll i de där händerna och sluta ha ont.