Ibland föreställde jag mig frälsningen som en ejakulation av miljarder fjärilar i en guldglänsande sädesvätska. Ur var och en av de miljarder och åter miljarder romliknande genomskinliga människoskallarna kom en underbar fjäril med mönster i rödbrunt, sotsvart och saffransgult. Var och en längtade efter sin frälsning, men för varje ögonblick dukade tusen och åter tusen fjärilar under av utmattning eller slukades av oformliga vidunder. Cartarescu
(Fotograf: Okänd)
4 kommentarer:
Nå, sådana bilder har jag lite svårt för att se. Men jag tycker mycket om texten. Ur vilken bok är den tagen?
En annan sak: jag undrar om du sett Andrej Tarkovskijs "Offret"? Den är ganska filosofisk, med intressanta funderingar.
Hej Noémi!
Texten kommer ur Cartarescus bok Orbitor Kroppen, som är den andra boken i triologin. Hans språk är fantastiskt och inte minst när han ger sig hän och beskriver kroppens anatomi och fysiologi ur sin poetiska världs perspektiv.
Tack för tipset om ”Offret”, för den har jag inte sett. Jag har hört talas om den men visste inte om att den hade en filosofisk underton. Den måste jag se!
När du skriver hur du reagerar på bilden som kom jag lite oväntat att tänka på hur vi reagerar på saker som är…ur sin kontext. Om jag befinner mig på arbetet och ser en allvarligt skadad människa så reagerar jag annorlunda än om jag ser samma människa skadad när jag inte har mina ”professionella glasögon” på mig.
Var sak har sin plats.
Däri ligger valet av text och bild. För vad är det Cartarescu egentligen beskriver? Vad är det Fröding beskriver i sin ”En morgondröm”? Bilden skulle kunna ha varit ännu mer överensstämmande med Cartarescus text för nästa mening är:
Därefter kom en tjock sörja av fjärilar föga glansfullt utflytande ur Vulvan.
Hade en bild föreställande detta varit lättare att se? Nu hade jag ingen sådan bild men jag tror ändå att din och många andras reaktion hade varit likadan. Som min reaktion hade varit om jag sett samma bild på någon annans motsvarande blogg.
Det var bara det jag ville säga. Texten säger egentligen precis samma sak som bilden, sexuell lust, men det senare är något vi egentligen bara kan tänka oss att se i helt andra sammanhang. Den konkreta sexualiteten är privat. Även om det inte är vår egen.
Tack för kommentaren!
Tack för titeln. Ja, du har helt rätt med din förklaring, och särskilt med att den konkreta sexualiteten är privat.
Jag har annars också en smula problematiskt förhållande till fotografiet som sådant. Jag tycker till exempel inte om då häftiga känslor fotograferas, till exempel djup förtvivlan, häftig smärta, ja till och med lycka. Även det känns som alltför privat för att dokumenteras, förevigas så att det senare finns bevarat och fritt fram för vem som helst att betrakta.
Hej Noémi!
Tack för att du berättade och jag tror många delar din uppfattning och känsla inför förevigandet av känslor.
Frågan är vad det är man känner inför bilden. Känner man sig blottad? Avslöjad?
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar