Hjärtats vikt

Vad är då till slut det goda. Också det ett magiskt, svårbestämbart, som bara kan mätas med Sets vågskålar i underjorden, hans som väger hjärtat, medan du står huttrande och intig bredvid och väntar utslaget, utan hjärta. Gunnar Ekelöf
(Fotografi: Aaron Hawks på Anne Faith Nicholls)

Söka en fast punkt i livet

Allt flyter. Allt bedrar oss allt lockar oss in i fällor i missförstånd i galenskaper. Den enda punkten som är fast, som inte vacklar är döden. Att tänka på döden, att se livet genom döden är att ge en orgelpunkt åt den svindlande, osäkra melodi som vi lever. Gunnar Ekelöf
(Konstnär: Luke Chueh)

Före Simone de Beauvoir

Thomasius’ grundlärda avhandling De concubinate är särdeles läsvärd; man finner i den påvisat, att konkubinatet i alla tider och bland alla folk ända till den luterska reformationen, varit tillåten och till en viss grad lagligt erkänd, ingalunda skamlig inrättning; detta avskaffade den luterska reformationen, som så fick ännu en anledning att rättfärdiga prästernas giftermål. Och sedan kunde icke heller den katolska kyrkan tillåta det.

Om polygami skall man alls icke bry sig om att disputera, utan taga den som ett allestädes närvarande faktum; uppgiften är bara dess reglering. Var finns det väl verkliga monogamister? Alla leva vi åtminstone till en tid, oftast i hela vårt liv, i polygami. Eftersom varje man således behöver flera kvinnor, är intet mer rättvist, än att det står honom fritt eller rentav ålåge honom att sörja för flera kvinnor. På så sätt får kvinnan åter sin riktiga ställning som subordinerad, och damen, med alla hennes löjliga anspråk på respekt och beundran, detta monstrum av europeisk civilisation och kristligt germansk dumhet, försvinner ur världen. Schopenhauer
(Fotografi: TheOdotos)

Schopenhauers paradox

Liksom det rikhaltigaste bibliotek, när det inte är ordnat, inte gör så stor nytta som ett måttligt stort som är väl ordnat, så är den största mängd av oordnade kunskaper, som inte har genomarbetats av eget tänkande, mycket mindre värd än en mindre kvantitet, som är väl genomtänkt. Ty först genom det allsidiga kombinerandet av vad man vet, genom varje sannings jämförelse med alla andra, tillägnar man sig fullständigt sitt eget vetande och får makt över det. Men man kan blott genomtänka, vad man vet, och därför bör man lära sig något; men man vet dock blott, vad man har tänkt igenom. Schopenhauer
(Fotograf: Meglesz)

Svara med sitt liv

Till slut är det alltid med sitt liv man svarar på de viktigaste frågorna. Det spelar ingen roll vad man säger under tiden, med vilka ord och argument man försvarar sig. Till slut, när allting är över, besvarar man med sitt livs fakta de frågor som världen så envetet har ställt en. De frågorna lyder: Vem är du? ... Vad var det du verkligen ville? … Vad var det du verkligen kunde? … Mot vad eller vem var du trogen eller otrogen? … När var du modig eller feg? … Det är frågorna. Och man svarar så gott man kan, ärligt eller lögnaktigt; men det är inte så särskilt viktigt. Det som är viktigt är att man till slut svarar med hela sitt liv. Sandor Marai
(Fotograf: Eric Traore)

Stolthet och Fördom

”Det har jag gjort”, säger mitt minne. ”Det kan jag inte ha gjort”, säger min stolthet och förbli obeveklig. Till slut – ger minnet efter. Nietzsche
(Fotograf: Gilles Berquet)

Detaljer man minns

- Jag hade jobbat i två dygn, men stannade kvar. Kan du tänka dig vad jag gjorde?

- Nej!

- Jag såg till at han fick vänta.

- Herregud.
Du skrattade åt ditt eget minne.

- Jag stannade hela natten och när jag gick på morgonen var han fortfarande där.

- Du är inte klok.

- Det kändes bra. Jag kan inte ångra mig.

- Han måste ha känt igen dig.

- Nej, jag är säker på att han inte gjorde det.

- Jag kommer ihåg hans händer.

- Det är sådana detaljer man minns.

- De var fina.

Per Planhammar
(Fotograf: Jarek Kubicki)

Orden är i vägen för oss

Överallt där våra förfäder kom med ett ord trodde de att de hade gjort en upptäckt. Hur annorlunda förhöll det sig inte i verkligheten! de bara nuddade vid ett problem och genom att anse att de löst det, skapade de ett hinder för lösningen. – För varje ny kunskap måste man nu snubbla över förstenade och döda ord, och man bryter snarare benet än ordet. Nietzsche
(Fotograf: Lilya Corneli)

Vad vi är

I passionens stormar, i drömmens och dåraktighetens fantasier, återupptäcker människan sin egen och mänsklighetens förhistoria: det djuriska med de vilda grimaserna; hennes minne går tillräckligt långt tillbaka, medan hennes civiliserade ställning utvecklas ur glömskan av denna urerfarenhet, det vill säga ur ett försvagat minne. Nietzsche
(Fotograf: Giuseppe Sarcinella)

I remember him

Heart, we will forget him,
You and I, tonight!
You may forget the warmth he gave,
I will forget the light!

When you have done, pray tell me,
Then I, my thoughts, will dim,
Haste! lest while you’re lagging
I remember him.

Emily Dickinson
(Konstnär: Jeffrey Gold)

Det största

Det största var, trots alla parader,
en ensam människa med ansiktet
vänt uppåt mot de eviga gåtornas
blåa avgrund.
Jan Fridegård
(Fotograf: Enrico Pajello)

Är du en möjlighetsmänniska

Men om det finns ett verklighetssinne – och ingen torde betvivla att det har sitt existensberättigande – så måste det också finnas något som man kan kalla möjlighetssinne.

Den som har det säger till exempel inte: Här har det eller det hänt, kommer att hända eller måste hända, utan han tänker: Här kunde, torde eller borde det eller det hända. Och om man förklarar för honom att något är som det är, då menar han: Nå, det kunde förmodligen också vara på ett annat sätt. Möjlighetssinnet skulle alltså rent av kunna definieras som en förmåga att föreställa sig allt som lika gärna kunde vara och inte fästa större vikt vid det som är än det som inte är. Man inser lätt att följderna av en sådan skapande begåvning kan bli anmärkningsvärda, och beklagligt nog kommer de inte sällan det som andra människor beundrar att verka falskt och det som i andras ögon är förbjudet att synas tillåtet eller kanske också bägge delarna likgiltiga.

Sådana möjlighetsmänniskor lever, kunde man säga, liksom inspunna i en skirare väv, i en väv av inbillning, fantasi, drömmeri och konjunktiver. Om barn visar dylika anlag ser man till att de blir grundligt botade och talar i deras närvaro alltid om den sortens människor som fantaster, drömmare och veklingar eller kallar dem för uppblåsta, småaktiga och klandersjuka viktigpettrar. Musil
(Fotograf: Gregory Crewdson)

Jag talar om en hand

Jag talar om en hand som håller i denna penna.
Jag talar om en hand mot detta papper.
Jag talar om en hand som stryker ut bläcket i mönster över arket och som sedan försöker tyda dem.
Jag talar om en hand.
Jag talar om en hand och när jag skriver ordet

hand

ser jag din och vill att du skall känna att jag vill nå dig med detta.
Det har inte längre med lust att göra, om det någonsin har haft det, utan med något annat och trängre, ett sätt att säga farväl.
Det är ett avsked från hjärtat. Per Planhammar
(Fotograf: Viktor Ivanovski)

Then handed me my Being's worth

I took one Draught of life –
I’ll tell you what I paid –
Precisely an existence –
The market price, they said.

They weighed me, Dust by Dust –
They balanced Film with Film,
Then handed me my Being’s worth –
A single Dram of Heaven!

Emily Dickinson
(Fotograf: Mona Kuhn)

To be lost if it must be so

One hour to madness and joy! O furious! O confine me not!
(What is this that frees me so in storms?
What do my shouts amid lightnings and raging winds mean?)
O to drink the mystic deliria deeper than any other man!
O savage and tender achings! (I bequeath them to you my children,
I tell them to you, for reasons, O bridegroom and bride.)

O to be yielded to you whoever you are, and you to be yielded to me in defiance of the world!
O to return to Paradise! O bashul and feminine!
O to draw you to me, to plant on you for the first time the lips of a determin’d man.

O the puzzle, the thrice-tied knot, the deep and dark pool, all untied an illumin’d!
O to speed where there is space enough and air enough at last!
To be absolv’d from previous ties and conventions, I from mine and you from yours!
To find a new unthought-of nonchalance with the best of Nature!
To have the gag remov’d from one’s mouth!
To have the feeling to-day or any day I am sufficient as I am.

O something unprov’d! something in a trance!
To escape utterly from others’ anchors and holds!
To drive free! To love free! to dash reckless and dangerous!
To court destruction with taunts, with invitations!
To ascend, to leap to the heavens of the love indicated to me!
To rise thither with my inebriate soul!

To be lost if it must be so!
To feed the remainder of life with one hour of fullness and freedom!
With one brief hour of madness and joy.


Walt Whitman
(Fotograf: Carl Rymenams)

Ett brutet löfte

Det var i skymningen och det hade åter börjat snöa. Piskorna ven håglöst och någon av de småvuxna hästarna frustade ur heta näsborrar. Prästen satt försjunken i tankar och räknade böner på sitt radband. De körsbärsröda agaterna klirrade tyst mot varandra och dallrade vid beröringen av prästens fingrar som var håriga på ovansidan, utom ett som bara var en stump. Högra pekfingret hade hastigt förtvinat och fallit av en gång i ungdomen när han som novis med fjunigt skägg för första gången hade rört en kvinnas bröstvårta och brutit löftet om renhet och kyskhet. Nu hade stumpen börja klia, och agaterna fick hjärtat att slå på samma sätt som det skamlösa björnbäret på bröstet hade gjort den gången. Mircea Cartarescu
(Fotograf: Joris van Daele)

Satt och tänkte bara

Hur skulle det bli min kära,
om sorgen en dag kom nära,
om livet gav
dej tunga krav
och ledsna ting att bära?

Nå, inte behöver du svara,
jag satt här och tänkte bara.

Och huvudstycket
av sånt är skumt
och någonting mycket
mycket dumt.

Så inte behöver du svara.
Jag satt här och tänkte bara.
Ferlin
(Fotograf: Aaron Hobson)

Vårt dåvarande liv

De platser vi en gång känt till tillhör inte endast den rummets värld, där vi för enkelhetens skull placerar dem. De bildade endast ett tunt skikt mellan de närliggande intryck som utgjorde vårt dåvarande liv; minnet av en bild är inget annat än saknaden efter ett ögonblick. Proust
(Fotograf: Autumn Sonnichsen)

Varje tid har sin grymhet och skönhet

Han sade en gång till mig, då vi just talat om så kallad medeltida grymhet:
- Dessa grymheter har i själva verket aldrig funnits. En medeltida människa skulle hysa en långt djupare avsky för hela vår nutida livsstil, anse den grym, barbarisk och förskräcklig! Varje tid, varje kultur, varje moral och tradition har sin egen stil, sin egen sensibilitet och sin egen hårdhet, sin skönhet och sin grymhet, anser vissa lidanden självklara och lider tåligt vissa plågor. Herman Hesse
(Fotograf: Zoe Navarro)