Andedräkten lämnar den halvöppna munnen, återvänder, tar sig in och återvänder ut igen. Köttets maskineri är oerhört exakt. Lutad över henne, orörlig, betraktar du henne. Du vet att du skulle kunna förfoga över henne på det sätt du vill, det farligaste. Du gör det inte. Istället smeker du kroppen så försiktigt som om den vore utsatt för njutningens fara. Din hand ligger mot könets ovandel, den smeker klyftan mellan läpparna. Du betraktar springan mellan läpparna och det som omger den, hela kroppen. Du ser ingenting.
Du skulle vilja se allt av en kvinna, så mycket som går att se. Du förstår inte att det är omöjligt för dig.
Du betraktar den slutna gestalten.
Först ser du en lätt rysning inristas i huden, precis som av smärta. Och sedan hur ögonlocken darrar som om ögonen ville se. Och sedan hur munnen öppnar sig som om munnen ville tala. Och sedan märker du att könets läppar sväller under dina smekningar och att från deras sammet kommer en klibbig och varm vätska som av blod. Då blir dina smekningar ivrigare. Du märker att låren säras för att ge mer plats åt din hand, så att du ska komma åt bättre.
Och plötsligt ser du hur vällusten, med ett kvidande, kommer över henne, tar henne fullständigt, får henne att stegra sig i sängen. Du betraktar intensivt det du just åstadkommit med hennes kropp. Sedan ser du den falla tillbaka, mot sängens vithet, orörlig. Den andas hastigt, i ryckningar, med längre och längre mellanrum. Och sedan sluts ögonen ännu mer och förseglar ansiktet ytterligare. Och sedan öppnas de, och sedan sluts de.
De sluts. Du har betraktat allt. Till sist sluter du i din tur ögonen. Länge förblir du så, med slutna ögon, liksom hon. Marguerite Duras
(Fotograf: Pascal Renoux)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar