De två epokerna tedde sig olika; nutiden såg stolt ner på det förgångna, och hade det förgångna av en tillfällighet råkat komma senare, så skulle det stolt ha sett ner på det närvarande, men i huvudsak var det ungefär detsamma, ty i bägge fallen spelade bristande exakthet och ignorerande av de avgörande olikheterna den största rollen. En del av det stora togs för det hela, en avlägsen analogi för sanningens uppfyllelse, och det tomma skinnet av ett stort ord blev uppstoppat enligt dagens mode. Sådant gick storartat, även om det inte varade länge. De där människorna som pratade i Diotimas salong hade inte alldeles orätt i någonting, därför att deras begrepp var lika suddiga som gestalter i en tvättstuga. 'Dessa begrepp, i vilka livet svävar som örnen på sina vingar!' tänkte Ulrich. 'Dessa otaliga moraliska och konstnärliga begrepp om livet, vilka till sitt väsen är lika vaga som hårda bergskedjor i ett otydligt fjärran!' På deras tungor förökade de sig genom vridande och vändande, och det var omöjligt att tala om någon av deras idéer en stund utan att oavsiktligt råka in på nästa. Musil
(Fotograf: Rodney Smith)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar