The artist must create a spark before he can make a fire and before art is born, the artist must be ready to be consumed by the fire of his own creation. August Rodin (Konstnär: okänd)
6 kommentarer:
Britta
sa...
Underbart! Är det gnistan hos sig själv som mannen på bilden är i färd med att konsumera?
Hehe! Ja Britta, det kan man fråga sig. Jag har undrat varifrån våra artister (konstnärer, författare...) får sin energi att skapa ifrån. Nästa gång jag träffar en artist kan jag se hur de gjort, åtminstone om de är män.
En viss form av narcissism finns det hos vissa artister i alla fall.
Kanske bör man se ett uttryck som jag alltid tolkat som något negativt, "go and fuck yourself", istället som en uppmaning i stil med teatermänniskornas "break a leg", dvs "lycka till".
Likaså kan George Kleins samtal om "flowtillstånd" nog appliceras på Rodins ord. Eller vad tror du?
Är du för nära för att se att det du gör är konst? Att du bara behöver fråga dig själv vart energin kommer ifrån.
Skriv gärna om det. Jag skulle gärna höra vart du hämtar din ifrån.
För mig är det är ett sätt att komunicera, med mig själv, med andra. Ett sätt att låta aderalinet flöda, endorfiner att sprudla, låta sorg materialiseras, glädje att delas med okända. Somliga gör det genom jobb, sport, forskning, andra genom det som kallas konst. Några gör det inte alls.
Vad snällt av dig att skriva så. Men jag är ingen konstnär, vilket du uppenbarligen är.
Varifrån energin kommer ifrån är kanske bara en vilja att dela med mig, i hopp om att någon kanske ska se något nytt i orden och bilderna som kanske inte författaren eller fotografen riktigt hade tänkt sig. Något nytt som inte jag heller hade tänkt. Jag tycker om och får energi när någon väcker mig ur min tankemässiga slummer. Då blir det fest! Därför läser jag en hel del och studerar omvärlden och mina medmänniskor en hel del, vilket det senare ges en hel del möjligheter till inom vården.
Jag är verkligen glad att du berättar vad du får din energi ifrån. Det låter som en outsinlig källa så länge den viljan att kommunicera finns där.
Fascinerande det där med definitionen av konst/konstnärer. Jag har funderat ganska mycket på det. Jag är inte skolad inom konst, men har mer eller mindre alltid uttryckt mig genom att skapa. Precis som alla människor gör, åtminstone som barn. Jag har funderat på om jag kan/borde kalla mig för konstnär på grund av att jag fortfarande i vuxen ålder uttrycker mig i funktionslösa skapelser. Jag har diskuterat definitionen med personer som kallar sig för konstnärer och med folk som inte kallar sig för konstnärer och jag måste säga att jag inte blir klokare. Min teori just nu är att det är betraktaren snarare än skaparen som avgör om det är konst. Så om någon kallar dig för konstnär, är du en konstnär åtminstone i deras ögon. Vad du själv kallar dig är oväsentligt. Det är också helt oväsentligt att du använder dig av byggstenar som någon annan har format. Det du bygger är din skapelse och ingen annans.
Hej Roland Rödskägg! Huruvida någon kallas konstnär eller inte kan nog vara av både stor eller ingen betydelse. Men som du skriver, en grundläggande förutsättning är dock att någon betraktar dig som konstnär.
Oavsett vilket så produceras saker som sedan världen kan diskutera vad de är för något. Det roar och oroar oss uppenbarligen vad som kallas konst och vem som är konstnär.
Så länge du kommunicerar så kan andra diskutera vad du är för något.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
6 kommentarer:
Underbart!
Är det gnistan hos sig själv som mannen på bilden är i färd med att konsumera?
Hehe! Ja Britta, det kan man fråga sig. Jag har undrat varifrån våra artister (konstnärer, författare...) får sin energi att skapa ifrån. Nästa gång jag träffar en artist kan jag se hur de gjort, åtminstone om de är män.
En viss form av narcissism finns det hos vissa artister i alla fall.
Kanske bör man se ett uttryck som jag alltid tolkat som något negativt, "go and fuck yourself", istället som en uppmaning i stil med teatermänniskornas "break a leg", dvs "lycka till".
Likaså kan George Kleins samtal om "flowtillstånd" nog appliceras på Rodins ord. Eller vad tror du?
Hur menar du nu Niklas?
Är du för nära för att se att det du gör är konst? Att du bara behöver fråga dig själv vart energin kommer ifrån.
Skriv gärna om det. Jag skulle gärna höra vart du hämtar din ifrån.
För mig är det är ett sätt att komunicera, med mig själv, med andra. Ett sätt att låta aderalinet flöda, endorfiner att sprudla, låta sorg materialiseras, glädje att delas med okända. Somliga gör det genom jobb, sport, forskning, andra genom det som kallas konst. Några gör det inte alls.
Hej Roland Rödskägg!
Vad snällt av dig att skriva så. Men jag är ingen konstnär, vilket du uppenbarligen är.
Varifrån energin kommer ifrån är kanske bara en vilja att dela med mig, i hopp om att någon kanske ska se något nytt i orden och bilderna som kanske inte författaren eller fotografen riktigt hade tänkt sig. Något nytt som inte jag heller hade tänkt. Jag tycker om och får energi när någon väcker mig ur min tankemässiga slummer. Då blir det fest! Därför läser jag en hel del och studerar omvärlden och mina medmänniskor en hel del, vilket det senare ges en hel del möjligheter till inom vården.
Jag är verkligen glad att du berättar vad du får din energi ifrån. Det låter som en outsinlig källa så länge den viljan att kommunicera finns där.
Varifrån kommer viljan att kommunicera, tror du?
Fascinerande det där med definitionen av konst/konstnärer. Jag har funderat ganska mycket på det. Jag är inte skolad inom konst, men har mer eller mindre alltid uttryckt mig genom att skapa. Precis som alla människor gör, åtminstone som barn. Jag har funderat på om jag kan/borde kalla mig för konstnär på grund av att jag fortfarande i vuxen ålder uttrycker mig i funktionslösa skapelser. Jag har diskuterat definitionen med personer som kallar sig för konstnärer och med folk som inte kallar sig för konstnärer och jag måste säga att jag inte blir klokare. Min teori just nu är att det är betraktaren snarare än skaparen som avgör om det är konst. Så om någon kallar dig för konstnär, är du en konstnär åtminstone i deras ögon. Vad du själv kallar dig är oväsentligt. Det är också helt oväsentligt att du använder dig av byggstenar som någon annan har format. Det du bygger är din skapelse och ingen annans.
”All art are quite useless” Oscar Wilde
Hej Roland Rödskägg! Huruvida någon kallas konstnär eller inte kan nog vara av både stor eller ingen betydelse. Men som du skriver, en grundläggande förutsättning är dock att någon betraktar dig som konstnär.
Oavsett vilket så produceras saker som sedan världen kan diskutera vad de är för något. Det roar och oroar oss uppenbarligen vad som kallas konst och vem som är konstnär.
Så länge du kommunicerar så kan andra diskutera vad du är för något.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar