Livet i sömnens förklädnad innehåller den förklaring på vårt livs mening som vi saknar då vi är vakna. Inte bara den psykologiska förklaringen, såsom den utforskats av psykoanalysen, utan förklaringen över huvud taget. Frågan om den yttersta hemligheten med våra liv tar vi med oss när vi glider in i sömnen. Ragnar Sandberg
(Fotograf: Pascal Renoux)
9 kommentarer:
Jag vill återigen berömma din blogg! Jag skriver sällan kommentarer tyvärr (detta är nog bara andra gången tror jag) men jag tittar in här ofta. För mig har den blivit något slags andrum och en plats att hämta lite tröst ifrån på något vis.
Apropå dagens text, jag blir nyfiken på din tolkning av den? Jag väntar med min för den präglas, misstänker jag, av att jag är väldigt sömnig just nu.
Hälsar,
Jenny
Hej Jenny! Tack för frågan och dina synnerligen vänliga ord! Ja, det är onekligen ett citat som är öppen för tolkningar.
Sömnen, en inte helt oviktig del av våra liv, drömmarna och deras ”funktion”. Rent medicinskt finns det olika förklaringar till sömnen, men för mig har Sandberg ord en mer symbolisk innebörd.
Livet i sömnens förklädnad. Att sova är för mig en påminnelse om livet, och döden. För en stund är jag inte medveten om mig själv. Det liv jag levt i vaket tillstånd är borta när jag sover eller uppträder i förklädd form i mina drömmar. På så sätt blir livet mer värdefullt i vaket tillstånd, sömnen är livet på sparlåga, en sparlåga som både skapar förutsättningar för livet när jag är vaken men också en påminnelse om icke-varat, döden.
Men livet blir också så otroligt vackert i sömnens förklädnad. Detta är varför jag kan bli så berörd när jag ser någon jag älskar sova. Hon blir så vacker i den stund när hon inte själv är medveten om sig själv, precis som när hon gör något i vaket tillstånd och för en stund glömmer bort sig själv och samtidigt pysslar med något. Hon blir sårbar men överlämnar förtroendet att inget händer henne eller att jag gör något mot henne när hon sover. Kärlek. Vackert.
Sandbergs ord är en påminnelse om skörheten i våra liv, om döden, och den yttersta hemligheten är som poeten Paul Andersson skriver:
”Ett andetag djupt är livet, ett pulsslag bort är döden.”
Kan det bli tydligare i sömnen?
Hur tolkar du hans ord?
Underbart härligt att läsa att du har förmånen att få se någon du älskar somna och sova. Det är inte alla förunnat. Och det är inte alla som värdesätter det på det sätt som du beskriver det. Du måste verkligen älska.
Hej igen och tack för ditt svar!
Jag har alltid varit fascinerad av sömn. När jag var liten förundrades jag över sovande människor som uppenbarligen låg där men ändå inte riktigt fanns där. När jag blev lite äldre kunde jag känna en respekt gränsande till rädsla inför sovande människor av samma anledning, och insåg samtidigt vilken makt man egentligen har över någon som sover.
Nuförtiden känner jag igen det du skriver. När jag ser min älskade sova fylls jag av en stark känsla av ömhet. Tyvärr händer det inte så ofta - jag somnar snabbt i hans närhet! Vilket ju säger ganska mycket om kärleken egentligen. Att tryggt somna invid någon är ju att visa strupen i flera bemärkelser.
Hälsar,
Jenny
Tänker du sluta blogga? Vore synd i så fall. Uppskattar din sida.
Hej Anonym! Tack för dina ord men min förmåga att älska skiljer sig knappast ifrån andra människor. Vi människor ser kärlek och ömsinthet i olika saker och vi påminns om vår egen bräcklighet men också styrka i dem vi älskar.
Tack för dina ord.
Hej Jenny! Visst är sömnen fascinerande som du skriver och hur utlämnande är den inte. Men kanske är det därför också som vi upplever den som så vacker, en känsla av ömsesidig trygghet, ett förtroende som aldrig får brytas.
Tack för att du berättade!
Hej Anonym! Tack för kommentaren och att du bryr dig. Det gör mig mycket glad!
Nej, jag har inga planer på att sluta blogga, det har av olika anledningar blivit lite sporadiskt, men jag hoppas snart kunna hitta en rytm igen. Hoppas att du fortsätter att läsa min blogg, Med synnerligen varma hälsningar, Niklas
Vår förmåga att älska skiljer sig åt, vill jag hävda. Men det var inte syftet med min kommentar. Jag berördes av ditt sätt att beskriva hur du påverkas av att se kvinnan du älskar sova. Det finns en närvaro i den kärleken som är eftersträvansvärd.
/Sander
Hej Sander! Det var dumt av mig att inte ta emot din komplimang, jag blev mycket glad av det du skrev. Tack för fina dina ord, ”det finns en närvaro i den kärleken”.
Kärleken kan bara upplevas i total närvaro känner jag. Något du uppenbarligen känner väl till.
Trevligt att se och läsa att du inte tänker sluta blogga. Ny rytm tycks vara funnen, dina inlägg kommer tidigare nu.
Tack.
Skicka en kommentar