onsdag 30 november 2011
Om hon nu lät sig
Ehuru de båda otvivelaktigt var medvetna om den dragningskraft som deras kroppar utövade på varandra i det trånga rummet och kände den som en magnetisk ström.
Och om hon nu lät sig…? tänkte hon. Men vad kunde man över huvud taget göra här i kammaren? Hon såg sig omkring. Uppföra sig som en slinka? Men hur gör man då?
Musil
måndag 28 november 2011
Vår äggsistens i en generad värld
lördag 26 november 2011
Begäret efter det fruktansvärda
Hon fann det härligt. Nietzsche säger: ”Gives det en styrkans pessimism? En intellektuell förkärlek för det hårda, fasansfulla, onda? Ett den antimoraliska böjelsens djup? Begäret efter det fruktansvärda som den värdiga fienden?”
Sådana ord beredde henne när hon tänkte dem, en sinnlig stimulans i munnen som var så mild och kraftig som mjölk, och hon kunde knappast svälja.
Musil
torsdag 24 november 2011
Alla känner strypgreppet runt halsen
Jag var försvarslös mot den där personen, han satt lugnt vid bordet och tittade ner i bordsskivan. Jag gick i cirklar runt honom, det kändes som om han ströp mig. Runt mig gick en tredje person som kände sig strypt av mig. Runt den tredje gick en fjärde som kände sig strypt av den tredje. Och så fortsatte det ända ut till stjärnorna och långt bortom dem. Alla känner strypgreppet runt halsen.
Kafka
tisdag 22 november 2011
'Tis better to have loved and lost
I envy not in any moods
The captive void of noble rage,
The linnet born within the cage,
That never knew the summer woods:
I envy not the beast that takes
His license in the field of time,
Unfetter’d by the sense of crime,
To whom a conscience never wakes;
Nor, what may count itself as blest,
The heart that never plighted troth
But stagnates in the weeds of sloth,
Nor any want-begotten rest.
I hold it true, whate’er befall;
I feel it, when I sorrow most;
‘Tis better to have loved and lost
than never to have loved at all.
Lord Tennyson
söndag 20 november 2011
Den maskuline guden har fallit från sin piedestal
Upp, kamrater i salongen och på rad och galleri!
Bort med stånds- och åldersskrankor! Alla är vi samma kön!
Milliontals kvinnor födde till kanonmat sina barn.
Mödrar, är det ej på tiden, att vi sammansluta oss för att styra och bestämma över krig och över fred.
Mannen har förgyllt sig själv med jubileumshjältedöd höljda i historisk dimma, som låg tät kring Salamis.
Har patentpatriotismen inte spelat ut sin roll och den maskuline guden fallit från sin piedestal?
Här förkunna jag den nya tidens evangelium
Hädan, fege män och gubbar! Fjärmen er från heligt rum!
Aristophanes
(Fotograf: Rachel Papo)
fredag 18 november 2011
Jag ville låta henne ta hand om mitt hjärta
onsdag 16 november 2011
Analysen
Analysen är bra som ett upplysningens och civilisationens verktyg, bra i den mån den ruckar på enfaldiga övertygelser, krossar naturliga fördomar och undergräver auktoriteten, bra, med andra ord, genom att den befriar, förfinar, förmänskligar och gör trälar mogna för friheten. Den är dålig, mycket dålig, i den mån den hindrar handlingen, skadar livet vid rötterna, ur stånd att forma det. Analysen kan vara en mycket oaptitlig sak, oaptitlig som döden, dit den väl ändå egentligen måtte höra – släkt med graven och dess anstötliga anatomi.
Thomas Mann
måndag 14 november 2011
Med eller utan böcker
lördag 12 november 2011
Skapelsens krona
torsdag 10 november 2011
Alla dessa spel och lekar
Alla dessa spel och lekar utfördes utan något tvång, och de upphörde därmed när helst det behagade dem, vanligen när de dröpo av svett eller eljest voro trötta. Då blevo de grundligt avtorkade och frotterade, och de bytt om linne, varpå de i sakta mak begåvo sig hem för att se om middagen var färdig.
François Rabelais
tisdag 8 november 2011
Att vara annorlunda
söndag 6 november 2011
Ett välbekant ansikte
fredag 4 november 2011
Jag tog det svarta föremålet i handen
Hon sade att kalibern var liten men att det kunde göra fin skada. När hon sade fin visste hon att det inte passade ihop med ordet skada. Men hon tillade inget. Jag tog det svarta föremålet i handen. Det var tungt och kompakt. Efteråt fick jag bilden av en manslem. Efteråt ökade rädslan. Jag tänkte att det var det föremål som jag hatade mest i hela världen. Och att det var sällsynt att kunna hålla ett sådant i handen.
Nina Bouraoui
onsdag 2 november 2011
Det man uppskattar mest
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)