När varje ombyte i vädret, varje ny dag gav mig en annan Albertine, var det inte enbart därför att de påminde mig om liknande ögonblick. Läsaren kan erinra sig sådana växlingar, även innan jag börjat älska henne, alltid hade gjort mig till en annan människa, som på grund av andra intryck hade andra begär och som den ena dagen drömde bara om stormar och klippor, för att nästa morgon vakna och vara på väg till Italien, om vårdagen varit indiskret nog att smyga in en rosendoft genom dörren som stod på glänt till min sömn. Och hade inte de täta växlingarna i min själsliga atmosfär, lufttrycksförändringar i mina övertygelser, den ena dagen kunnat försämra sikten i min kärlek och den andra vidga den till det oändliga, en dag förskönat den till idel solsken och en annan dag förmörkat den intill oväder? Man existerar endast genom det man äger, man äger endast det som verkligen är närvarande för en…
Proust
(Fotograf: Mark Sacro)
3 kommentarer:
Fantastiskt citat Niklas! Man blir som läsare av sviten helt omsluten av Prousts väderlek. Utifrån själens atmosfär och väder är det dessutom omöjligt att göra tillförlitsliga prognoser.
Vars är det ifrån? (har du månhända även sidhänvisning?)
Från första hälften av I skuggan av unga flickor i blom, right?
God afton Schniff unt Skymning! Tack för kommentarerna. Det gläder mig!!
Som ni båda vet är nämnda tema återkommande genom hela verket och faktum är så är dessa ord hämtade sent, dvs i bok 6 (Rymmerskan), s 71-72. Läs och begrunda, då i sitt sammanhang:), Proust skulle "nacka" mig om han visste hur jag misshandlar hans texter.
Skicka en kommentar