måndag 14 februari 2011
Tidens, det skönas och vår egen relativitet
Det rörde sig inte om attraktion eller spel. Det var nödvändigt att hitta någon som kunde få en att glömma. Glömma rädslan. Glömma våldsamheten. Glömma att ungdomen var över. Glömma tomheten. Glömma natten som sög in oss. Glömma tanken på att vi alla en dag ska försvinna och att andra människor ska dansa till samma låtar i vårt ställe.
Nina Bouraoui
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar