fredag 4 februari 2011

Hans fasta grepp mot min skälvande kropp


Jag såg min herre första gången i dag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm …
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina skära, skära drömmar.

Edith Södergran

8 kommentarer:

Skymning sa...

Wunderbar.

J sa...

plågsamt.

Noémi sa...

Älskar bilden, älskar texten. Ja: wunderbart och plågsamt på samma gång.

Niklas sa...

Härligt Skymning!

Niklas sa...

Hej J! Samma bild och text, en annan känsla. Hon skriver så bra, våran Edith Södergran. Hon kan blottlägga människan!

Niklas sa...

Hej Noémi! Mycket roligt att du gillade kombinationen!

Thomas Nydahl sa...

Vad kan man säga? Först ingenting, bara låta det komma in... och sedan: instämmer helt enkelt med det ni andra sagt. Det är en förbluffande stark bild till en text som naturligtvis är lika drabbande.

Jag ville bara tillägga att jag är glad att du kommit igång på nytt Niklas! Tycker om din attityd, dina val av ord och bild.

Niklas sa...

Hej Thomas! Vad glad jag blir över att du tittar förbi, det var ett tag sedan! Tackar ödmjukas för dina varma ord. Hoppas att du kommer förbi fler gånger.