
Det finns en framhycklad missaktning för allt som människor faktiskt finner viktigast,
allt som ligger närmast. Det heter till exempel: ”Man äter bara för att leva” – en förbannad
lögn, liksom den som vill göra fortplantningen till avsikten med all vällust. Omvänt är upphöjelsen av ”de viktigaste tingen” nästan aldrig riktigt äkta : Präster och metafysiker har på dessa områden visserligen vant oss vid ett
språkbruk fullt av förljugna överdrifter, men inte lyckats stämma om den känsla som trots allt ser dessa viktigaste ting som mindre viktiga än de föraktade närmsta. – En beklaglig följd av detta dubbla hyckleri är hur som helst att man inte ägnar dessa närmsta ting, till exempel mat, bostad, kläder, umgänge, någon fortlöpande fördomsfri och
allmän eftertanke och omgestaltning, utan vänder sitt intellektuella och konstnärliga allvar från det såsom någon ovärdigt; så att gammal vana och lättsinne på den punkten lätt får övertaget bland de ouppmärksamma, framför allt den oerfarna ungdomen: medan å andra sidan våra ständiga försyndelser mot kroppens och själens mest elementära lagar driver in oss alla, yngre som äldre, i förnedrande beroende och ofrihet – jag menar det i grund och botten onödiga beroende av läkare, lärare och själasörjare som alltjämt håller hela samhället i ett järngrepp. Nietzsche
(Fotograf: Bill Tong)