Smutsig är jag, Milena, otroligt smutsig, därför tjatar jag så mycket om renhet. Inga sjunger så rent som de som befinner sig längst ner i helvetet; det vi tror är änglars sång är i själva verket deras sång.
Kafka
(Bild: okänd)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Damn.
Detta kom mig dessutom att tänka på en passage ur Rosens namn (Eco):
"Men är detta renhet?" frågade jag fylld av fasa. "Det finns också en av annat slag", sade William, "men vilket slag det än gäller, skrämmer den mig alltid."
"Vad är det som skrämmer er mest i renheten?" frågade jag.
"Brådskan", svarade William.
Hej Skymning! Det här var intressant. Jag har inte läst boken. Vad menar han med brådskan?
Boken utspelar sig i ett kloster och brådskan gäller de gudliga tjänarnas vilja att snabbt som ögat och utan tidsödande resonemang rena klostret/världen från vad de tror är roten till allt ont.
Tack för att du är tillbaka. Vi har väntat.
Hej Skymning! Finns det inte sådana gudliga tjänare lite överallt i vår värld, den "sanna/rätta" moralens korsriddare med slägga som vägvisare! Tack för förklaringen. /Niklas
Hej Anonym! Tack för dessa ord, det gör mig mycket glad att du säger så. Hoppas du fortsätter att hälsa på. /Niklas
Enastående.
Men så är det också Kafka.
Den senaste tiden har jag upplevt något liknande. Jag har börjat bada flera gånger dagligen, och var gång är jag fullkomligt medveten om att jag försöker tvaga bort något inuti migsjälv, knappast fysisk smuts.
Hehe! Det finns en smuts som inget vatten eller frätande rår på. Som väl är!:)
Jag vet, jag borde vara tacksam.
Om vi inte kan känna tacksamhet över vår egen smuts kanske begeistrad är ett alternativ.
Skicka en kommentar