Jag ska glömma år, datum och dagars namn, ensam låsa in mig med ett ark papper i mitt rum, en övermänsklig magi ska springa fram i ord genomsköljda av lidandets ström!
Igenkänning. Jag känner allid en nästan moderlig ömhet för de ryska poeter som sprang upp ur revolutionen och 20talets modernism. Kanske för att det är detta våldsamma hopp som jag förknippar med mina tonår. Och vars förlust jag sörjer var dag.
Hej J! Övertolkar jag om jag tycker att det låter som att dina ord har delvis sitt ursprung ur dina revolutionsår? Kanske är det därför jag inte kan skriva, jag känner ingen saknad över mina tonår. Jag var punkare, en minirevolutionär:), men smaken ifrån den tiden är nog mer bitter än söt. Nu är det mesta sött.:) Mina praliner är mina ord! Mina tankenötter är hasselnötter! Tack för kommentaren!
Åh! Det där citatet kunde gälla många av mina favoriter inom litteraturen! Majakovskij har jag emellertid inte läst något alls utav. Har du några tips om vars man kan (ska/bör) börja, Niklas?
Hej Schniff! Roligt att du ställer frågan, svaret kan inte bli bättre än det Skymning ger, den boken "ger ett tvärsnitt genom hela Majakovskijs produktion från de tidiga futuristiska experimenten till dediktfragment han skrev strax före sitt självmord 1930", som det står på baksidan av "Jag". God läsning!
Niklas, jag är inte i egentlig mening särskilt nostalgisk. Jag saknar inte mina tonår och längtar inte ofta efter efter mina modesta rebellions, däremot saknar jag ibland den där känslan man hade, av möjlighet, eller också detta att livet var så orört, färskt och okänt, att vi ännu hade så mycket kvar att känna.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
12 kommentarer:
Igenkänning. Jag känner allid en nästan moderlig ömhet för de ryska poeter som sprang upp ur revolutionen och 20talets modernism. Kanske för att det är detta våldsamma hopp som jag förknippar med mina tonår. Och vars förlust jag sörjer var dag.
Hej J! Övertolkar jag om jag tycker att det låter som att dina ord har delvis sitt ursprung ur dina revolutionsår? Kanske är det därför jag inte kan skriva, jag känner ingen saknad över mina tonår. Jag var punkare, en minirevolutionär:), men smaken ifrån den tiden är nog mer bitter än söt. Nu är det mesta sött.:) Mina praliner är mina ord! Mina tankenötter är hasselnötter!
Tack för kommentaren!
Ah, det byxbärande molnet med skjorta av solen. Bra skit, välvald bild.
mm. jag älskar det här.
Hej Skymning! Tack för dessa ord.
Hej Sandra! Roligt att höra av dig, mycket roligt att du gillade detta!
Åh! Det där citatet kunde gälla många av mina favoriter inom litteraturen! Majakovskij har jag emellertid inte läst något alls utav. Har du några tips om vars man kan (ska/bör) börja, Niklas?
Tar helt fräckt frågan: Köp samlingen Jag! så snart du ser den.
Hej Schniff! Roligt att du ställer frågan, svaret kan inte bli bättre än det Skymning ger, den boken "ger ett tvärsnitt genom hela Majakovskijs produktion från de tidiga futuristiska experimenten till dediktfragment han skrev strax före sitt självmord 1930", som det står på baksidan av "Jag". God läsning!
Tack Skymmning och Niklas! Imorgon blir det biblioteket.
Tack Skymning och Niklas! Imorgon blir det ett besök på biblioteket!
Niklas, jag är inte i egentlig mening särskilt nostalgisk. Jag saknar inte mina tonår och längtar inte ofta efter efter mina modesta rebellions, däremot saknar jag ibland den där känslan man hade, av möjlighet, eller också detta att livet var så orört, färskt och okänt, att vi ännu hade så mycket kvar att känna.
Skicka en kommentar