Den kärlek som väckts

Man hade så gärna velat att boken skulle fortsätta och, om inte det vore möjligt, åtminstone får andra upplysningar om alla dessa personer, få veta något om deras liv nu, använda vårt eget till sådant som inte var helt främmande för den kärlek de väckt hos oss och vars föremål vi plötsligt berövats. Proust

Den drömmen som aldrig besannats

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Karin Boye
(Bild: från ett amerikanskt mentalsjukhus)

Okuvlig längtan

Det finns ögonblick, då ens förflutna liv plötsligt åter står så levande klart och tydligt inför en, att man gripes av en okuvlig längtan till människorna.

Dostojevskij
(Bild: okänd)

The corrupt and the cultivated

Those who find ugly meanings in beautiful things are
corrupt without being charming. This is a fault.
Those who find beautiful meanings in beautiful things are
the cultivated. For these there is hope.
Oscar Wilde
(Bild: Okänd)

På ett ark papper

Jag ska glömma år, datum och dagars namn,
ensam låsa in mig med ett ark papper i mitt rum,
en övermänsklig magi ska springa fram
i ord genomsköljda av lidandets ström!

Majakovskij
(Bild: okänd)

Massans logik

Så långt det gäller massan förstår jag detta mycket väl. Massan drivs endast av sina impulser och givetvis av dem som är gemensamma för de flesta individer – detta är logiskt! Eller rättare, det är naturligtvis ologiskt. Massan är ologisk, den använder logiska tankar på sin höjd som utsmyckning. Musil
(Bild: Adnrey)

De lärde på de lärdes vis

Jag skulle vilja se en bok om de lärdes levnadssätt.
Nietzsche
(Bild: okänd)

De prostituerade

De prostituerade är verkliga offer på monogamins altare.
Schopenhauer
(Bild: okänd)

Gudomligt ansvar

Att en gud tar på sig ansvaret för den galenskap han inspirerar i människorna, eller att människorna är ansvariga för vansinnet hos en Gud som låter offra sig själv på korset; dessa två lösningar är inte särskilt olika, även om den första är ojämförligt mycket vackrare. Deleuze
(Bild: Tarantino vs. Caravaggio by "oilcorner")

En talande tystnad

Jag har tillhört en annan man medan du varit borta. Det var inte kärlek, det var inte heller ”det andra” – å, jag vet knappt själv vad det var … Men jag kände mig så ensam och övergiven av gud och hela världen, sedan du rest.
Hjalmar Söderberg
(Bild: Cornelie Tollens)

De olyckliga

De stod där och slängde varandra i ansiktet den ena oförtjänta förolämpningen efter den andra. De hade väl aldrig, inte i drömmen en gång, sagt så många orättvisa, hårda och vanvettiga ord. De var båda uppfyllda av de olyckligas egoism. De olyckliga är egoistiska, onda, orättvisa, hårda, de är mindre än idioter i stånd att förstå varandra. Olyckan förenar inte människorna, den stöter dem ifrån varandra och till och med där två människor drabbats av samma olycka utförs det mycket fler orättvisa och grymma handlingar än bland folk som är relativt lyckliga.
Tjechov
(Bild: Okänd)

Schack matt

Passionen styr oss mycket hårdare än förnuftet.
Montaigne

Examensprovet för evigheten

Maskarna krälar tätt på varandra över skinnet, mannen överlämnar sig då med slutna ögon, han utsätter sig för det vidriga, det otillåtliga, lika passiv som en hora under kundernas kroppar, han tar emot de fuktiga smekningarna, sugmärkena, knaprandet, slemmet, lukten, det vämjeliga, han låter sig öppnas sedan slukas, det är priset för det slutgiltiga försvinnandet, examensprovet för evigheten. Nina Bouraoui
(Bild: Christophe Huet)

Smutsig är jag

Smutsig är jag, Milena, otroligt smutsig, därför tjatar jag så mycket om renhet. Inga sjunger så rent som de som befinner sig längst ner i helvetet; det vi tror är änglars sång är i själva verket deras sång.
Kafka
(Bild: okänd)

I Alice/Allas vårat Underland

Oj, mina stackars små fötter, jag undrar vem som nu skall klä på er skor och strumpor, små älsklingar? Säkert kan jag inte göra det själv! Jag kommer att vara alldeles för långt borta för att ta hand om er: ni måste klara er själva så gott det går, men jag måste vara snäll mot dem”, tänkte Alice, ”annars kanske de inte går åt det håll jag vill! Få se: Jo, jag skall ge dem ett par nya skor varje jul.
Lewis Carroll, Alice i Underlandet
(Foto: Eugene Vardanyan)