Så sant. När han avslutar med "vår svaghet" formulerar han verkligen skönheten. Det finns inget mer avtändande än perfektion. Inget mer tråkigt än matematisk skönhet.
Du anar inte hur tacksam jag är över dina citat. När jag känner mig själsligt död finns ingen bättre bot än Proust, Nietzsche, Sartre eller Camus. Tack.
Jag håller med dig, det finns något avtändande i perfektionen. Det absoluta. Spänningen upphör. Stimulansen i motsägelserna försvinner. En asymptotisk symmetri.
Samtidigt kan man hävda, genom att stipulera att ”perfektion” är just det icke perfekta, någonstans i gränslandet mellan fulhet och skönhet. En perfektion som är relativ beroende på betraktaren.
För vem har inte tittat in i en älskads ögon och insett att hon i all sin ofullkomlighet är fullkomligt perfekt.
J., jag blir så glad när du berättar hur mycket du tycker om citaten. Tänk att ord ifrån någon som sedan länge inte längre finns bland oss, kan fortsätta att vara själens adrenalin och oxytocin.
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
5 kommentarer:
Så sant. När han avslutar med "vår svaghet" formulerar han verkligen skönheten. Det finns inget mer avtändande än perfektion. Inget mer tråkigt än matematisk skönhet.
Du anar inte hur tacksam jag är över dina citat. När jag känner mig själsligt död finns ingen bättre bot än Proust, Nietzsche, Sartre eller Camus. Tack.
Precis. Proust, alltså...!
Jag gillar bilden också.
Hej J!
Jag håller med dig, det finns något avtändande i perfektionen. Det absoluta. Spänningen upphör. Stimulansen i motsägelserna försvinner. En asymptotisk symmetri.
Samtidigt kan man hävda, genom att stipulera att ”perfektion” är just det icke perfekta, någonstans i gränslandet mellan fulhet och skönhet. En perfektion som är relativ beroende på betraktaren.
För vem har inte tittat in i en älskads ögon och insett att hon i all sin ofullkomlighet är fullkomligt perfekt.
J., jag blir så glad när du berättar hur mycket du tycker om citaten. Tänk att ord ifrån någon som sedan länge inte längre finns bland oss, kan fortsätta att vara själens adrenalin och oxytocin.
Tack!!
Hej Noémi!
Visst baxnar man!
Bilden, ja, fin! Håller med dig.
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar