Memento mori

De välmående, de normala och medelmåttiga har varken någon erfarenhet av lidande eller känsla för döden. Deras liv förflyter, som vore det något definitivt. Det är utmärkande för normala människor att betrakta döden som något utifrån kommande, och inte som något ödesbundet, ofrånkomligt sammanhängande med varandet. En av våra största illusioner består i att vi glömmer att livet är fånge hos döden. E. M. Cioran
(Fotograf: okänd)

Crassula Ovata, pengaträdet

Det finns en dumhet, som till sin form är långsam, och en, som till sin form är snabb. Det ena slaget hos dem, som går vilse i sin hjärna. Det andra hos dem, som bara tar kortaste vägen genom den. Paul Valéry
(Bild: Christophe Huet)

Allt i en knytnäve

Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek.

Tomas Tranströmer
(Fotograf: okänd)

Det enda som är vackert

Det enda som är vackert är det som bär ett avtryck av vårt val, vår smak, vår osäkerhet, våra begär och vår svaghet. Proust
(Fotograf: okänd)

Bönhörd

En människa uttrycker sig själv mera genom vad hon gör än genom vad hon säger. Camus
(Bild: okänd)

På andra sidan rubrikerna

Den motbjudande och sensuella gärning som går under beteckningen tidningsläsande och som vi har att tacka för att alla universums olyckor och naturkatastrofer under de senaste tjugofyra timmarna, striderna som kostat femtiotusen män livet, morden, strejkerna, bankrutterna, eldsvådorna, förgiftningarna, självmorden, skilsmässorna, politikernas och skådespelarnas grymma känslor, förvandlas inför ögonen på oss, som inte ens bryr oss, till en morgonbegivenhet som på ett underbart, synnerligen upphetsande och uppfriskande sätt låter sig förenas med det rekommenderade intagandet av några klunkar café au lait. Proust

(Bild: Jan Stenmark)

Passion unveiled

She was free in her prison of passion.
Oscar Wilde
(Fotograf: Okänd)

Ord som tillhörde mig

De verktyg jag begagnade mig av kände jag tillhörde dem; orden till exempel, jag skulle ha velat ha ord som tillhörde mig. Men dem jag förfogar över har legat i jag vet inte hur många medvetanden, de ordnar sig själva i huvudet på mig på grund av den vana de fått hos de andra, och det är inte utan motvilja som jag använder dem när jag skriver till er. Men det är för sista gången. Jag säger er: man måste älska människorna eller också måste man få lov att gå krokvägar. Sartre
(Fotograf: Irma Atanassova)

I took the one less traveled

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth.

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same.

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I--
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost
(Bild: Erik Johansson)

Parning och pugilism, för art och avart

Vare sig min blick är vänlig eller ovänlig när jag ser på människorna, så finner jag dem alltid, samt och synnerligen, sysselsatta med en enda uppgift: att göra det som gynnar det mänskliga släktets bestånd. Nietzsche
(Konstnär: Pascal Möhlmann)

Med rättfärdighetens vinande piska

Även en rättfärdig handling är rättfärdig bara om den är frivillig. Om en handling saknar frihetens ljus saknar den både behag och ära. Montaigne

I alla rum

Och ingen annan ska bilda en pöl
efter mig. I era ögon. Ni som
kan se. Att dra svarta
trådar över sitt ansikte. Som
är så farligt. Ni som kan
vara här inne i
alla rum.

Ann Jäderlund
(Fotograf: okänd)