Hennes ansikte förvandlades till en furies, och hon bröt ut: ”Jag skall aldrig mera låna någon bok av dig!” När jag nu tänker på detta svar, går det runt i mitt huvud. Hon hotade mig med något, som var en direkt fördel för mig; hon ville straffa min välvilja att låna ut böcker, straffa mig med en gunst. Fanns där förnuft? Om en gräshoppa, en maskros eller en glimmer kunde resonera, skulle det ske efter denna logik.
Strindberg
2 kommentarer:
Jag har (också) alltid tillbett kvinnorna.
Hehe, och de dig, förmodar jag!
Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar