Vi dör alltifrån det ögonblick då vi föds men vi kallar det inte för att dö förrän vi har kommit till slutet av denna process, och ibland drar detta slut ut på tiden fruktansvärt länge. Vad vi betecknar som döende är slutfasen av vårt livslånga döende. När allt kommer omkring vägra vi att betala vår räkning om vi försöker slippa ifrån döendet. Vi tänker på självmord, när vi synar den räkning som en dag presenteras för oss, och tar vår tillflykt till gemena, långsinta tankar. Vi glömmer att vi deltar i ett hasardspel och slutar därför i förbittring. Ingenting annat än hopplösheten står till slut öppet för oss. Resultatet är dödsrummet, i vilket det dös, slutgiltigt. Alltihop har varit ett enda bedrägeri. Hela vårt liv noga taget ingenting annat än en solkig kalender som till sist inte har ett enda datumblad kvar.
Thomas Bernhard
(Fotograf: Dina Goldstein)
4 kommentarer:
Åh! Tack för detta Niklas! Bernhard är en av mina absoluta favoriter. Och jag tror du har citerat honom där han klargör det otvivelaktiga livsvillkor vilket han överställer alla andra.
Varifrån är det hämtat?
Hej Schniff! Vad roligt att du gillar Bernhard! Citatet kommer ifrån "Andhämtningen". Tack för kommentaren!
Bernhard ligger också mig varmt om hjärtat. Jag finner han ilska så befriande. Han resignerar aldrig inför det svåra, istället omfamnar han det furiöst.
Hej J! Hur många har det modet? Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar