Jag skulle kunna tala om hennes utseende i dagar, i nätter, ja, jag svär, åh, hur ser hon ut, en sån omöjlig fråga, egentligen, det är så förunderligt, förstår ni, för hon är så mycket mer än det man ser av henne, än det som blott syns, ja, hon är en fullkomlig gåta, an enigma, något så fullkomligt annorlunda och labyrintiskt, nästan inte som en människa alls, mer som en värld, ett tillstånd, en tanke, en föreställning, allt på en och samma gång, allt i ett, ja, bara tanken på henne kommer att räcka hela livet ut för mig, hela livet skulle jag kunna vandra omkring i tanken på henne, utan att hitta ut, utan att vilja hitta ut…
Mare Kandre
(Fotograf: Juha Helminen)
16 kommentarer:
Trevligt att du är tillbaka. Bra bildval till texten, wie immer.
härligt att du är tillbaka! den här bloggen är en sann inspirationskälla för mig. jag vill leva här bland alla fantastiska ord du vaskar fram.
välkommen hem!
Gomorron Ädle filosof!
Det är så roligt att höra av dig igen!! Jag hoppas du fortfarande uppbär tänkarhatt och slitna sandaler(jag förmodar att du vandrar runt på torgen och studerar människan).
Det är skönt att vara tillbaka, otroligt att det gått så lång tid. Jag hoppas på att få läsa dina kommentarer igen.
Med nyvaken blick,
Lazarus
Hej Isa!
Tack för dessa inspirerande och vackra ord. Tänk att få höra något sådant! Du gör mig så glad. Jag ska göra mitt bästa för att du ska återkomma. Det finns så många ord där ute, redo att plockas:).
Tack igen!!
Niklas
Hej Josefin!!
Hehe, ja, så är det nog, det känns lite som att komma hem. Jag känner mig glad att vara här igen. Därför är det extra roligt att få se dig här!
Hälsningar Niklas
Äntligen är du tillbaka! Som vi har väntat. Alla andra bloggar man kan läsa har inte riktigt kunnat fylla tomrummet efter din. Din är en alldeles särskild blogg.
Oj, herregud vad har jag missat! Mycket kul att du är tillbaka! Och vilken återkomst! Fantastiskt citat. Ur vilken av Mare Kandres verk är det?
Hej Maria!
Du gör mig faktiskt rörd av dina fina ord. Ärligt talat trodde jag att de flesta fullständigt glömt bort denna blogg och vandrat vidare. Men det är ju i tomrummet möten uppstår, möjligheten i alla fall. Nu skäller jag igen, som en bandhund ... du hör mina skall.:)
Niklas
Hallå Noémi!!
Vilken glädje att se att du fortfarande tittar in! Jodå, jag är tillbaka, så många ord som ännu inte träffat sin bildliga match.:) Stackars författare och andra som får sina tankar och världar misshandlade på detta sätt. Men det är frigörande att göra dessa inlägg, inte minst när det finns en individ som du som sitter där och ler, gnisslar och skrattar.
Fantastiskt roligt att få höra dina kommentarer igen.
Niklas
Fruktansvärt skönt att ha dig tillbaka, känns som om att man har varit ute i kylan, men nu äntligen kommit in till värmen igen.
åh! lite fin värme bland all kyla och snö som isolerat världen. riktigt vackert!
Hej Anonym!
Hehe, det är skönt att veta att även det mörker som vissa upplever bloggen har, bär värme istället för kyla. Välkommen, det är mitt nöje att veta att du är här.
Niklas
Hej Sandra!
Vad roligt att du hälsar på!! Är det inte underbart hur någons ord och/eller bild kan värma även när det är så kallt och snöigt ute! Men snart är det vår igen, vitt blir grönt, kallt blir varmt och vi blir något äldre och gråare.:)
Niklas
Niklas, du har varit så saknad. Jag älskar för övrigt det här citatet. Det är en otroligt vacker kärleksförklaring.
En efterlängtad och stilfull återkomst.
Salve!
Skicka en kommentar