måndag 6 februari 2012

Gråtande och döende människor


Se döden stint i vitögat och den kommer att ge er mycket att skratta åt för resten av livet. Jag försäkrar att gråtande och döende människor är människans viktigaste glädjekällor.

Aldo Palazzeschi

5 kommentarer:

Skymning sa...

Ungefär på samma sätt är ens egen död det enda egentligen meningsfulla -- eller snarare meningsgivande -- ögonblicket i ens liv.

(Gissa källan och förtjäna en menande nick.)

Niklas sa...

Hej Skymning! Jag är ledsen om jag gör dig besviken, jag kommer bara att tänka på vår vän Cioran. Om inte, vem är det?

När jag läste Palazzeschis ord gjorde det ont, vilket självklart är tanken. Samtidigt finns det hos människan en gnutta glädje i att se andra lida, förklaring till det är alldeles för långt att gå in på.

Tack för ditt citat och glöm inte att berätta vem orden kommer ifrån.

Skymning sa...

Skulle inte förvåna mig om Cioran sagt någonting liknande. Man kan definitivt skönja en liknande tanke The trouble with being born. Men det var Heidegger den här gången. Efter en liten stunds skummande hittar jag inte igen den exakta passagen, men "andemeningen" kommer igen antydningsvis genom hela §47-8 i Sein und Zeit/Being and Time och grundläggs i §40.

Niklas sa...

Underbart!!! Det gläder mig att höra att Heidegger har en sådan ådra som jag främst förknippar med Cioran. Har du fler liknande så skriv gärna ner dem här på bloggen, de kan nog komma väl till pass.

Skymning sa...

Kan pytsa ut dem lite allteftersom. Men samtidigt måste man komma ihåg att vad Heidegger och vad Cioran skriver om är väldigt olika saker -- man kan säga att Heidegger utvecklar villkoren för de mänskliga villkoren. Existensens strukturella beskrivning, inte det existentiella, är vad som är intressant för honom.