Läser just nu Amalie Skrams Professor Hieronimus, i mitt tycke en av de bästa skildringarna av psykisk sjukdom...
"Så, nu var hon på bottnen av brunnen. Hon såg de grönslemmiga väggarna, kände den mögliga källarlukten och förnam det fjärran suss-uss-uss. Plötsligt hörde hon ett vrål som var allt annat än mänskligt och därefter ett larm som om tunga ting av järn och bly med all kraft kastades i golvet. Strax därefter ljöd det flera vrål från många olika röster, ledsagade av dundrande slag, av skärande skrik, av öronbedövande skällsord och smällar. Det var som skall av rasande hundar, som bröl av oxar, som tuppars galande, som ugglors hoande, och samtidigt fortsatte det att bulta och hugga som om väggar splittrades av yxhugg."
Fullständigt ointressant. Jag är fullständigt ointressant. Jag skriver att jag är läkare. Men jag kunde lika gärna ha skrivit att jag är svartvit, eller död. Det spelar ingen roll. Jag är ingen.
2 kommentarer:
Läser just nu Amalie Skrams Professor Hieronimus, i mitt tycke en av de bästa skildringarna av psykisk sjukdom...
"Så, nu var hon på bottnen av brunnen. Hon såg de grönslemmiga väggarna, kände den mögliga källarlukten och förnam det fjärran suss-uss-uss.
Plötsligt hörde hon ett vrål som var allt annat än mänskligt och därefter ett larm som om tunga ting av järn och bly med all kraft kastades i golvet. Strax därefter ljöd det flera vrål från många olika röster, ledsagade av dundrande slag, av skärande skrik, av öronbedövande skällsord och smällar. Det var som skall av rasande hundar, som bröl av oxar, som tuppars galande, som ugglors hoande, och samtidigt fortsatte det att bulta och hugga som om väggar splittrades av yxhugg."
Hej Tom! Roligt att du tittar förbi.
Den har jag inte läst, tack för detta smärtsamma citat.
Skicka en kommentar