Vad heter jag, var döljer jag
för världen mina anletsdrag?
Min blick ha slocknat och min mun
är djupa hemligheters brunn.
Ni ropar och får intet svar.
Fjärran
dröjer jag stum och ogripbar.
Hjalmar Gullberg
(Bild: tillskriven Banksy)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Gillar dikten, men bättre kan du.
Hehe! Javisst, jag kan bättre, men även ännu sämre. Variation är intellektets sötma. Dikten är vacker. Hoppas du fick många julklappar.:)
jag kikar tyvärr inte in så ofta längre, men jag gillar när jag gör det. min förkärlek till Banksy är stor, och med poesi blir inget dåligt.
Hallå Sandra! Roligt att höra av dig igen. Du kommer när du vill, sällan är bättre än aldrig, men välkommen är du alltid.
Visst är Bansky lysande! Han har dessutom lyckats med att frigöra sig ifrån behovet från folket att veta vem han är. Imponerande!/Niklas
Huh, hur kunde jag missa din återkomst?
Happyhappyhappy.
Hehe! Det gläder mig att du tittar förbi igen, trodde du glömt och gått vidare.:) Välkommen!!
Skicka en kommentar