Det är här vansinnet griper mig

Och det är här vansinnet griper mig, här far jag upp ur sängen och börjar gå runt i rummet med huvudet i händerna och mumlar hastigt någonting bara för att slippa höra vad jag tänker. Min hastigt klarnade, perversa hjärna säger mig nämligen att det är just det jag är, jag är verkligen en springmask, och världen är verkligen en vidrig ändtarm och jag kommer aldrig att få veta hurdant det sanna universum är, eller den sanna medvetenheten, det sanna ljuset, inför vilket det som finns här är en kloak. Hjärnan säger att jag bara är en sörja av kött och blod, vener och artärer, brosk och slem, och att hjärnan bara är ett eländigt medvetande som nätt och jämnt förmår inse sitt eget elände. Cartarescu
(Bild: Морская Олеся)

Hon som velat så mycket

jag ropade mitt namn
i den väldiga tystnaden
och det ekade tillbaka mot mej
rullade över vildmarken ensamt och främmande

och i drömmen
var inga där
bänkraderna gapade tomma
det var kallt och otäckt
som om livet självt skulle begravas
eller livets hjärta
eller bara någon som varit full av liv
en flicka kanske
hon som velat så mycket
under hennes naglar
satt rester av gräs och sand
från den värld hon byggt
och fast hela hennes kropp brunnit färdigt
och bara askan fanns kvar
levde hennes ögon och såg sej omkring
hoppades fortfarande
bad om hjälp

Bruno K. Öijer
(Fotograf: okänd)

Älska dig själv

Görs något på ett skönt och riktigt sätt blir det skönt, görs något på fel sätt blir det fult. Det är likadant med att älska, och all Kärlek är inte skön och värd att hylla, utan bara den Kärlek som får oss att älska på ett skönt sätt. Platon

Obesudlat av mänskligt kött

Hur ska vi då tänka oss det hela, om någon fick tillfälle att betrakta det sköna självt, oförfalskat, rent, oblandat, obesudlat av mänskligt kött, färger och mycket annat dödligt strunt – om han kunde betrakta det gudomliga sköna självt i dess enhetliga och enda form? Platon
(Bild: okänd)

Bortsliten ur Guds kropp

Hon är ett stycke bortslitet ur Guds kropp, en biopsi av hans organ av ljus, ett smärtsamt ryggmärgsprov ur vilken en vätskedroppe har sipprat fram. Hon lämnar en fulländningens grotta och avlägsnar sig från den mer än alla monster och alla mardrömmar.
Att äga skönhet är fruktansvärt.
Cartarescu
(Fotograf: Eugene Vardanyan)

The truth about the ”hoe” and the "snake"

What is – ”Paradise” –
Who live there –
Are they ”Farmers” –
Do they ”hoe” –
Do they know that this is ”Amherst” –
And that I – am coming – too –

Emily Dickinson
(Bild: okänd)

Varde ljus!

Detta har jag funnit:
bittrare än döden är kvinnan,
hon är en snara,
hennes hjärta är ett nät,
hennes armar är bojor.
Den som behagar Gud kommer undan,
men syndaren blir hennes fånge.

Bibeln Predikaren 7:22
(Bild: okänd)

Vänner som tvångströjor mot förändring och utveckling

Utför ditt arbete under sex år i följd. Men det sjunde året skall du söka ensamheten eller främmande människor, så att dina vänners minne inte hindrar dig från att vara det som du har blivit. Leo Szilard (nionde budord)
(Fototgraf: okänd)

Varje stund är ny med den vi älskar

Hon sjönk som dagg ur luften,
hon föddes av rymdens famn,
och ingen, ingen har mött hennes blick,
och ingen har givit henne namn.

Till dig är hon kommen ur Intets land,
för dig är hon skapad nu,
och ingen, ingen i tiders tid
har kysst hennes läppar mer än du.

Boye

Någon som behöver en doggy bag? Ett kors?

Vi har antagligen alla suttit vid bord kring vilka vi inte hörde hemma; och just de mest förandligade ibland oss, de som är som allra svårast att bibringa näring, känner till den farliga dyspepsi som föds ur en plötslig insikt i och besvikelse över kost och bordssällskap – äcklet efter middagen. Nietzsche
(Konstnär: Leonardo da Vinci)

Innocent mind with sinful thoughts

There is no aphrodisiac like innocence.
Jean Baudrillard
(Fotograf: Merlin Bronques)

La petite mort

Det dödliga hot som svävar över vår tillvaro gör allt ofruktbart. Endast ropet skapar liv; upphetsningen träder istället för sanningen. Camus
(Fotograf: okänd)

Memento mori

De välmående, de normala och medelmåttiga har varken någon erfarenhet av lidande eller känsla för döden. Deras liv förflyter, som vore det något definitivt. Det är utmärkande för normala människor att betrakta döden som något utifrån kommande, och inte som något ödesbundet, ofrånkomligt sammanhängande med varandet. En av våra största illusioner består i att vi glömmer att livet är fånge hos döden. E. M. Cioran
(Fotograf: okänd)

Crassula Ovata, pengaträdet

Det finns en dumhet, som till sin form är långsam, och en, som till sin form är snabb. Det ena slaget hos dem, som går vilse i sin hjärna. Det andra hos dem, som bara tar kortaste vägen genom den. Paul Valéry
(Bild: Christophe Huet)

Allt i en knytnäve

Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek.

Tomas Tranströmer
(Fotograf: okänd)

Det enda som är vackert

Det enda som är vackert är det som bär ett avtryck av vårt val, vår smak, vår osäkerhet, våra begär och vår svaghet. Proust
(Fotograf: okänd)

Bönhörd

En människa uttrycker sig själv mera genom vad hon gör än genom vad hon säger. Camus
(Bild: okänd)

På andra sidan rubrikerna

Den motbjudande och sensuella gärning som går under beteckningen tidningsläsande och som vi har att tacka för att alla universums olyckor och naturkatastrofer under de senaste tjugofyra timmarna, striderna som kostat femtiotusen män livet, morden, strejkerna, bankrutterna, eldsvådorna, förgiftningarna, självmorden, skilsmässorna, politikernas och skådespelarnas grymma känslor, förvandlas inför ögonen på oss, som inte ens bryr oss, till en morgonbegivenhet som på ett underbart, synnerligen upphetsande och uppfriskande sätt låter sig förenas med det rekommenderade intagandet av några klunkar café au lait. Proust

(Bild: Jan Stenmark)

Passion unveiled

She was free in her prison of passion.
Oscar Wilde
(Fotograf: Okänd)

Ord som tillhörde mig

De verktyg jag begagnade mig av kände jag tillhörde dem; orden till exempel, jag skulle ha velat ha ord som tillhörde mig. Men dem jag förfogar över har legat i jag vet inte hur många medvetanden, de ordnar sig själva i huvudet på mig på grund av den vana de fått hos de andra, och det är inte utan motvilja som jag använder dem när jag skriver till er. Men det är för sista gången. Jag säger er: man måste älska människorna eller också måste man få lov att gå krokvägar. Sartre
(Fotograf: Irma Atanassova)