So this is paradise

When I see a couple of kids
And guess he's fucking her and she's
Taking pills or wearing a diaphragm,
I know this is paradise.

Philip Larkin
(Fotograf: Larry Clark)

Så fin du är

Å, bästisen, du är det jag älskar mest i världen! Så fin är du där du ligger! Finaste som hänt mig, du är min semla med lite grädde men mycket, mycket mandelmassa, för så är en semla som allra godast! Du är min och jag är din – är det inte fint, så säg! Ja, kär är jag i dig och du i mig, tänk en sån tur man kan ha! Pussa dig vill jag, pussa dig snuskigt, på fler ställen än munnen! Passa dig, du, jag är kramig idag! Å, lägg din hand där du hade den nyss, får du en kyss! En sån flicka jag har fått: kåt som rådjuret på ängen är hon! Å, så får du inte säga – känn här hur du ställer till dem med mig! Mina underbyxor blev ju jätteslaskiga nu! Men ta av dem då! Så du säger! Martina Lowden
(Konstnär: Banksy)

Tillvarons renoveringslust och glömska

Det är ingenting annat, tänkte Ulrich – och allt detta berörde honom naturligtvis också personligen; han hade händerna i fickorna och hans ansikte var likt en sovandes, så lugnt och lyckligt som om han dog en mild förfrysningsdöd i solstrålarna som silade ner - det är ingenting annat som ligger till grund för den ständiga företeelse som man kallar nya generationer, fäder och söner, andlig omvälvning, stilväxling, utveckling, mode och förnyelse. Vad som gör denna tillvarons renoveringslust till ett perpetuum mobile är helt enkelt det obehagliga att mellan vårt eget dimmiga jag och föregångarnas, som redan har stelnat till främmande skal, åter skjuts in endast ett sken-jag, en ungefärligt passande gruppsjäl. Och är man bara litet uppmärksam kan man nog alltid i den framtid som just står för dörren redan skönja det kommande förflutna. De nya idéerna är då bara en trettio år äldre, men utvecklade, litet övermogna eller antikverade, och gör ungefär samma intryck som när man vid sidan av en ung flickas strålande ansikte får se moderns slocknade drag; eller de har inte haft någon framgång och är avtärda och hopskrumpna till ett reformförslag som en gammal narr söker genomdriva, vilken av sina femtio beundrare kallas den store Den-och-den. Musil
(Fotograf: David Gibson)

Räddas undan människan

Jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda djuriska förstånd – som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olyckliga djuret. Nietzsche

Delsanningens dunkla känsla och giltighet

Man kan betrakta en så invecklad skapelse, som den hon utgör, från många sidor och i den teoretiska bilden välja det ena eller det andra som axel: det uppstår delsanningar, ur vilkas ömsesidiga genomträngande sanningen långsamt växer sig högre. Men växer den sig verkligen högre? Det har hittills alltid hämnat sig varje gång man har tagit en delsanning för det enda giltiga. Men å andra sidan hade man knappast kommit fram till denna delsanning om man inte hade överskattat den. Det finns således ett mångfaldigt samband mellan sanningens historia och känslans, men känslans förblir därvid i dunkel. Musil

Nothing more than a ghost within a ghost

I couldn’t see but a few feet ahead. I didn’t meet a soul. Everything looked and sounded unreal. Nothing was what it is. That’s what I wanted – to be alone with myself in another world where truth is untrue and life can hide from itself. Out beyond the harbor, where the road runs along the beach, I even lost the feeling of being on land. The fog and the sea seemed part of each other. It was like walking on the bottom of the sea. As if I had drowned long ago. As if I was a ghost belonging to the fog, and the fog was the ghost of the sea. It felt damned peaceful to be nothing more than a ghost within a ghost.

Eugene O’Neill
(Fotograf: Okänd)

Frälsningen av miljarder fjärilar i en guldglänsande sädesvätska

Ibland föreställde jag mig frälsningen som en ejakulation av miljarder fjärilar i en guldglänsande sädesvätska. Ur var och en av de miljarder och åter miljarder romliknande genomskinliga människoskallarna kom en underbar fjäril med mönster i rödbrunt, sotsvart och saffransgult. Var och en längtade efter sin frälsning, men för varje ögonblick dukade tusen och åter tusen fjärilar under av utmattning eller slukades av oformliga vidunder. Cartarescu
(Fotograf: Okänd)

När är en bok värd att skriva

Vad är det för värde med en bok som inte ens kan lyfta oss högt över alla böcker? Nietzsche
(Bild: Asaf Hanuka)

Allt annat är tidsfördriv

Det finns endast ett verkligt allvarligt filosofiskt problem: självmordet. Då man avgör om livet är värt att leva eller inte, besvarar man filosofins grundläggande fråga. Allt det övriga – om världen har tre dimensioner, om tanken har nio eller tolv kategorier – kommer i efterhand. Sådant är tidsfördriv; först måste den väsentliga frågan besvaras. Camus

Under the wild-rose

So out of the reach of tears and sorrow
Under the wild-rose let us play,
And if death and severing come tomorrow,
I have your kisses, sweet heart, today.

Oscar Wilde
(Fotograf: Perry Gallagher)

Vara djup och verka djup

Den som vet med sig vara djup bemödar sig om klarhet; den som vill verka djup inför mängden bemödar sig om dunkelhet. Ty mängden håller allt för djupt som den inte kan se botten i; den är så ängslig av sig och går så ogärna ut i vattnet. Nietzsche
(Bild: Sven Prim)

Någon som förstår

Jag vill hellre vara svinaherde på Amagerbro och förstådd av svinen, än vara diktare och missförstådd av människorna. Kierkegaard

Konsten att icke läsa

Med hänsyn till litteraturen är konsten att icke läsa mycket viktig att kunna. Den består i, att man inte slår sig på just vad som intresserar den stora allmänheten, som politiska eller religiösa broschyrer, romaner, poesi och sådant där, som just för tillfället gör väsen av sig, och som kanske gå ut i flera upplagor i sin tillvaros första och sista år. Tvärtom bör man betänka, att den, som skriver för narrarna, alltid har en stor publik, och man bör använda den knappa tid, man ägnar åt läsning, uteslutande åt de stora andra, som sticka upp över mänskligheten ur skilda tider och folk, åt dem ryktet som sådana betecknar. Blott de kunna bilda och lära en.
Av skräpet kan man aldrig läsa för litet och av det goda aldrig för mycket: dåliga böcker äro intellektuellt gift, de fördärva ens själ.
För att kunna läsa det goda får man icke läsa det dåliga, ty livet är kort, tiden kort och krafterna små.
Schopenhauer
(Fotograf: Okänd)

How could you believe me

I don’t blame you. How could you believe me – when I can’t believe myself? I’ve become such a liar. I never lied about anything once upon a time. Now I have to lie, especially to myself. But how can you understand, when I don’t myself. I’ve never understood anything about it, exept that one day long ago I found I could no longer call my soul my own.
But some day, dear, I will find it again…

Eugene O’Neill
(Fotograf: Okänd)

Jag ber för alla i nöd här hemifrån framför brasan

Piloten började be i stället för att försöka nödlanda och elva personer omkom när planet kraschade. Nu har piloten dömts för dråp till fängelse i tio år i Italien.

Det var ett tvåmotorigt tunisiskt turbopropplan som i augusti 2005 skulle flyga från den italienska staden Bari på ostkusten till den tunisiska ön Djerba.


Planet fick bränslestopp och kraschade i vattnet utanför norra Sicilien. Piloterna hade tankat för lite bränsle eftersom flygbolaget hade installerat en felaktig bränslemätare dagarna före flygningen.


När motorerna stannade drabbades den tunisiske piloten av panik och började be högt i cockpit, istället för att försöka nödlanda planet på en flygplats på norra Sicilien. Av de 34 personerna ombord överlevde 23 kraschen i vattnet.

Fängelsedomen har nu överklagats till en högre italiensk domstol.

- Detta var en unik dom men det var också en unik händelse, förklarade Niky Persico, advokat för en av de omkomnas familjer, till nyhetsbyrån Ansa.

Anders Hellberg (DN)
(Bild: Okänd)

Finns något i förgrunden för det där fuktiga stället

Jag vill inte låtsas vara skarpsyntare än jag är, den gången tänkte jag inte på något fuktigt ställe, jag menade på annat sätt, allmännare, mer filosofiskt, jag gav luft åt mitt tvivel på att ”människa” och ”fullständig hälsa” överhuvudtaget voro ord som kunde förlikas. Och ännu i dag, ännu efter undersökningen, kan jag, sådan jag nu en gång är och i motsats till min ärade chef, icke anse, att det där fuktiga stället – och han rörde lätt vid Hans Castorps axel med fingertoppen – står i förgrunden för vårt intresse. Det är för mig en sekundär företeelse… Allt organiskt är sekundärt…
Thomas Mann

Hur undvika det blodiga barbariets litteratur

Det finns ingen större vederkvickelse för ens själ än att läsa de gamla klassikerna; har man bara en av dem i händerna, om också blott för en halvtimme, känner man sig genast vederkvickt, lättad, renad, upplyft och stärkt; det är, som hade man badat i en frisk klippkälla. Beror väl detta på de gamla språken och deras fullkomlighet eller på en andarnas storhet, som gör, att deras verk stå oskadda och oförsvagade i kraft efter årtusenden? Kanske på båda delarna. Men så mycket vet jag, att om de gamla språkens tid skulle vara ute, och ser hotande ut för dem i dessa tider, så kommer i deras ställe att växa upp en litteratur, vars make i barbari, platthet och ovärdighet aldrig världen sett. Schopenhauer
(Fotograf: Okänd)

Praktiserande fingerfärdighet

Vi lär och undervisar att Gud älskar alla människor, men en praktiserande homosexuell som inte vill söka hjälp och inte betraktar detta som synd kommer i konflikt med den undervisning vi har och det som Guds Ord säger. Och då finns inga förutsättningar för att bli medlem hos oss. Ulf Ekman (Grundare av Livets ord)
(Fotograf: Okänd)

I shall not live in vain

If I can stop one heart from breaking,
I shall not live in vain;
If I can ease one life the aching,
Or cool one pain,
Or help one fainting robin
Unto his nest again,
I shall not live in vain.

Emily Dickinson
(Fotograf: Okänd)

Transaktion av konstellation

Det får inte heller glömmas bort att porr och prostitution inte är könsbundet. Det är inte bara män som köper sex av kvinnor. Transaktionerna sker i alla olika konstellationer, kvinnor säljer sex till män, män till kvinnor, män till män och kvinnor till kvinnor. Dessutom finns transpersoner som säljer och köper sex. Det håller alltså inte att definiera porr och prostitution som mäns våld mot kvinnor. Petra Östergren
(Fotograf: Okänd)

Gå vilse i ett okänt land

De omfamnade varandra, den lilla kroppen glödde i K:s händer, i en besinningslöshet varur K. ännu men förgäves sökte rädda sig rullade de i väg ett par steg, törnade tungt mot Klamms dörr och blev liggande i en liten pöl av spillt öl och en annan orenlighet som täckte golvet.
Där gick timmar sin kos, timmar av gemensam andning, gemensamt klappande hjärta, timmar i vilka K. alltjämt hade känslan att han for vilse eller hade kommit så långt bort i det okända som före honom ingen människa, i ett okänt land där ej ens luften hade någon beståndsdel av hembygdens luft, där man måste kvävas av främlingskap, och bland var vanvettiga lockelser man dock intet annat kunde göra än gå vidare, fortsätta att gå vilse. Kafka
(Fotograf: Torsten Brandt)

Ur otillfredsställelse skapas förändring

Jag tror Gud är en apa som missnöjd med sig själv och sitt utseende skapade människan. Z
(Konstnär: Gabriel von Max)

Instinktiv otillfredsställelse med språket

Tillkomsthistoria – att lögnaktigt tillskriva sig ett större sammanhang:

Människorna är djupt insnärjda i filosofiska, dvs grammatiska förvillelser. Och att befria dem från dessa förutsätter att man rycker loss dem från de oerhört komplicerade och talrika förbindelser i vilka de är fångna. Man måste så att säga omgruppera hela deras språk. Men detta språk blev ju som det blev därför att människor hade – och har – en benägenhet att tänka så. Därför lyckas lösryckandet bara för dem som lever i en instinktiv otillfredsställelse med språket.

Sa Wittgenstein, säger man. Och så peka i manuskriptet. Kolla, en instinktiv otillfredsställelse med språket! Och där är en till! Överallt är de!

Martina Lowden
(Fotograf: okänd)

Han var glad åt sin erövring

Han var glad åt sin erövring, som öppnade det otillgängliga och nästan tillintetgjorde alla hinder. Den omgav honom med den ensamhet han längtade efter, till och med den djupaste tänkbara, en ensamhet, där en känsla snuddade vid hjärtat av något för människan djupt främmande och farligt. Thomas Mann
(Fotograf: Christophe Huet)

Av högre kulturella hänsyn

Människorna tyckte rätt bra om varandra; de spräckte visserligen skallen på varandra eller spottade på varandra, men det gjorde de bara av högre kulturella hänsyn, liksom det ju också förekommer att en man som mellan fyra ögon inte kan göra en fluga något för när, under den korsfästes bild i rättssalen dömer en människa till döden. Musil
(Konstnär: Yue Minjun)

Synd att ömsa, nödvändigt att synda

Den orm som inte kan ömsa skinn går under. På samma vis förhåller det sig med tänkare som man hindrar att byta åsikt; de upphör att vara ande. Nietzsche
(Fotograf: Robert Mapplethorpe)

Verklighetens öde

Denna verklighet som framträder till den grad bestämt, kyligt, hårt och klart för syn och hörsel, den flyter med tiden ut och blir nästan ogripbar, och så småningom breder drömmarna ut sig över verkligheten, drömmarna och de icke-fotografiska, icke-eidetiska, otillförlitliga minnena, i vilka färgen läggs på i efterhand under emotionernas ljuva angrepp, och i synnerhet restaureringar och rekonstruktioner som byggs upp i motvind och olycka och sedan tar varandra till stöd, breder ut sig över verkligheten och påverkas av den, återspeglas i den och omvänt så att en psykisk färg, en nostalgins färg som inte vet vad som är dröm och vad som inte är det, till slut sprider sig över alla kära, hypnotiska bilder i våra liv. Cartarescu
(Fotograf: Mariano Vargas)

Some day this hill will be burned by napalm

20 Oct 66

Dear Aunt Fannie,

This morning one of my men turned to me and pointed at a plant with soft red flowers and said: “That is the first plant I have seen today which didn’t have thorns on it.” The plant and the hill upon which it grew was also representative of Vietnam…It is a country of thorns and cuts, of guns and marauding, of little hope and of great failure, yet in the midst of it all, a beautiful thought, gesture, and even person can arise among it waving bravely at death. Some day this hill will be burned by napalm, and the red flower will crackle up and die among the thorns. So what was the use of living and being a beauty among the beasts, if it must, in the end, die because of them, and with them? You are what you are, what you are. Whether you believe in God, fate, or the crumbling cookie elements are so mixed in a being that make him what he is: his salvation from the thorns around him lies in the fact that he existed at all, in his very own personality….The flower will always live in the memory of a Marine, but even if we had never gone on that hill, it would still be a soft, red, thornless flower growing among the cutting, scratching plants, and that in itself is its own reward.
Love, Sandy

2Lt Marion Lee (“Sandy”) Kempner, born in 1942 in Galveston, Texas, was a platoon leader with Company M, 3rd Battalion, 7th Regiment, 1st Marine Division, operating in I Corps. He arrived in Vietnam in July 1966. Four months later, on 11 November, Sandy Kempner was killed by shrapnel from a mine explosion near Tien Phu. He was 24 years old.

(Fotograf: okänd)

Det sanna konstverket

På ett fördolt, gåtfullt och mystiskt vis uppstår det sanna konstverket ”ur konstnären”. Lösgjort från honom erhåller det sitt eget liv, blir en personlighet, ett självständigt, av ande levande subjekt som även i materiellt avseende lever ett verkligt liv – som är ett väsen.

Verket har alltså inte uppstått ur likgiltighet och slump. Det framlever heller inte sitt andliga liv i likgiltighet, utan det besitter – likt varje väsen – en alstrande pånyttfödande kraft.
Wassily Kandinsky
(Fotograf: okänd)

Eftertankens begapade tystnad försvinner

Även stora andar har bara sin fem finger breda erfarenhet, - strax bortom denna upphör eftertanken och deras oändliga tomhet och dumhet begynner. Nietzsche
(Fotograf: okänd)

Sorg är överlevnad

Sorg är en kraft och motsatsen till negativ depression, likstelhet och sjukdom. Sorg är överlevnad. Sorg är en läkedomsprocess och en nödvändig känslomässig ärrbildning. En människa i sorg är en vacker, helig och okränkbar varelse. Och utan människors förmåga att känna sorg över det som är och över det som gått förlorat skulle det inte finnas någon framtid för människosläktet. Bruno K. Öijer
(Fotograf: Cile Bailey)

Tyrannisk lem vattnar ett rasande djur

Platon säger att gudarna har utrustat oss med en olydig och tyrannisk lem, som likt ett rasande djur försöker underkuva allt med sin våldsamma aptit. De har också gett kvinnorna ett glupande, girigt djur som blir vansinnigt om det inte matas på rätt tid; det tål inga uppskov, blåser in sitt raseri i deras kroppar, blockerar kanalerna, hejdar andningen och vållar tusen olika krämpor till det har sugit ut den gemensamma törstens frukt och rikligt vattnat och befruktat skötet med den. Montaigne
(Fotograf: okänd)

Look at all the lonely people

Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people

Eleanor Rigby picks up the rice in the church where a wedding has been
Lives in a dream
Waits at the window, wearing the face that she keeps in a jar by the door
Who is it for?

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Father Mckenzie writing the words of a sermon that no one will hear
No one comes near.
Look at him working. darning his socks in the night when there's nobody there
What does he care?

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people


Eleanor Rigby died in the church and was buried along with her name
Nobody came
Father Mckenzie wiping the dirt from his hands as he walks from the grave
No one was saved

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Paul McCartney, Beatles
(Konstnär: okänd)

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka Gud…

Med USA och Amerika så tycker jag att det är ju en viktig annan del, en annan dimension. För där hör du presidenten välsigna, be Gud välsigna landet och be Gud välsigna människorna. Jag tycket det skulle vara suveränt om vår Statsministern kunde säga detta för vi är ju fortfarande ett kristet land. Jag vill kalla Sverige ett kristet land. Därför är det jätteviktigt att ledningen också bekänner sin tro, just kunna be att Sverige ska välsignas av Gud. Visst är det en fin avslutning? Det är ett uttryck från USA hur man ser till den religiösa dimensionen.
Else-Marie Lindgren (Riksdagsledamot för Kristdemokraterna, i Radio P4, Sjuhärad)

Ni djärva fåglar på ödsliga klipprev

Alla dessa djärva fåglar som flyger långt bort, långt bort i fjärran, - en sak är säker! Förr eller senare orkar de inte längre utan måste slå sig ner på en masttopp eller ett ödsligt klipprev – och till råga på allt är de innerligt tacksamma för denna erbarmliga tillflykt! Men vem har därför rätt att dra den slutsatsen att inga oändliga fria stråt längre skulle finnas framför dem, eller att de har flugit så långt som man kan flyga!

Alla våra stora läromästare och föregångar har till sist tvingats göra halt, och den åtbörd med vilken tröttheten gör halt hör inte till de mer ädla och anslående: inte heller jag och du kommer att bli några undantag! Men vad angår det mig och dig! Andra fåglar skall flyga vidare!

Och denna insikt och tro flyger ikapp med dem på deras färd bort genom luften, den stiger rätt upp i skyn över våra huvuden och över deras egen vanmakt och ser däruppifrån långt bort i fjärran, ser skarorna av fåglar ännu starkare än vi som snart strävar åt samma håll som vi en gång strävade mot och där allt bara är hav, hav, hav!

– Och var är det vi vill komma då? Är det verkligen över havet vi vill? Varthän för oss detta mäktiga begär som för oss är mer värdefullt än all lust? Varför just i den riktningen, dit där hittills alla mänsklighetens solar har gått ned?

Skall man kanske en gång säga om oss att också vi, med kurs mot väster, hoppades nå fram till ett Indien, - men att vårt öde var att stranda på oändligheten?

Nietzsche
(Fotograf: Dean Fidelman)

Stum hud

Jag har skrivit dikter med tänkvärda
pauser och kommatecken.
Jag förvandlar bröd till stenar.
Jag tycker mig vara bakbunden.
Jag tycker mig ha en stum hud
spänd över mitt ansikte
och fantiserar om en liten kniv
mellan tänderna.

Jag har känt
hur jag kräktes upp min strupe
och hur också min tunga gled ur
en obrukbar skinntrasa.
Var finner jag ett instrument
för all min instängda luft?
Jag är en nedsölad sko
på en överfylld gata.
Jag är en herrelös hund
full av efterhängsen kärlek
bland likgiltiga nersölade skor.

Sonja Åkesson
(Fotograf: okänd)

Vi är inga jävla änglar

Den sista oskulden och den sista blygheten. Det är avgjort. Inte visa världen min avsmak och mina bedrägerier.
Framåt! Vandringen, bördan, öknen, ledan och vreden.
Hos vem skall jag ta tjänst? Vilket odjur bör man dyrka? Vilken helgonbild angriper man?
Vilka hjärtan ska jag krossa? Vilken lögn skall jag hålla fast vid?
I vilket blod ska jag vada?
Rimbaud
(Fotograf: Lev Dolgachov)

En god och trofast människa älskas av medlidande

Han var en skurk, säger de, en bedragare, en avskyvärd människa som det inte var värt att dö för; glöm honom , tänk inte mera på saken, det var ju bara en förlovning, låt händelsen falla i glömska, och du skall åter bli ung, åter kunna hoppas. De får henne att flamma upp, för ett sådant vredens patos harmonierar med andra stämningar inom henne; hennes stolthet mättar sig på den hämndlystna tanken att förvandla alltsammans till en intighet; det var inte för att han var en utomordentlig människa som hon älskade honom, långt därifrån, hon såg mycket väl hans fel och brister, men hon trodde att han var en god människa, en trofast människa, därför älskade hon honom, det var av medlidande, och därför blir det lätt att glömma honom eftersom hon aldrig hade behov av honom. Kierkegaard
(Fotograf: okänd)

… och sätta kvinnorna i bur

Det är de sinnligaste männen som måste fly kvinnorna och plåga sin kropp. Nietzsche
(Fotograf: Ulli Predeek)

Apokalyptiskt gult skrik

Och då, först då, förstod jag att mannen skrek. Skrek hest, oupphörligt, i vilda glissandon och hostade upp delar av struphuvudet, blodiga slamsor av luftstrupen. Han tjöt som en hyena, som en herrelös hund som någon slår ihjäl med påk, som någon som kokas levande i olja, som en kvinna som föder en fladdermus. Kroppen riste i fruktansvärda konvulsioner, de blodiga armstumparna pekade mot skyn, nedsölade av blodet som vällde fram ur artärerna. Då gav jag till ett skrik av fasa, vi skrek båda två, vi vred oss av smärta båda två, i mitt lilla kranium med mjuka ben färgades skriket bländande gult, apokalyptiskt, pulserande, outhärdligt gult. Jag skrek med händerna för öronen, och hela min varelse, alltifrån halsens trånga tunnel och munhålan, övergick i skriket, klädde en skrikkropp i en skrikanatomi och sedan skrek inte längre jag utan skriket skrek mig, jag var den som trängde ut mellan mitt skriks stämband och skadades i ljudspringan och struplocket, och strömmade över tungan och smalnade av för att kunna tränga ut genom skrikmunnen.
(…)Kanske det i hjärtat av denna bok inte finns något annat än ett bländande, apokalyptiskt, gult skrik …
Cartarescu
(Fotograf: aR)

Vad är kärleken

Och vad är kärleken, det klara svalkande vattnet i det sexuella helvetet, den askgrå pärlan i musslan av eld och hjärtskärande skrin? Cartarescu
(Fotograf: Okänd)

Människan drömmer fortfarande om räddning

Ett halmstrå? Vissa håller näsan ovanför vattenytan genom att klamra sig fast vid ett blyertsstreck. Klamrar sig fast? Nej, de har redan drunknat men drömmer fortfarande om räddning. Kafka
(Fotograf: Jana Stolzer)

De hänsynslösa passionerna

Den lilla fläkten av förtrollning förblir sig lik vare sig man för första gången ser en dam naken eller i en höghalsad klänning, och de stora, hänsynslösa passionerna har alla sin rot däri att en människa tror sig se sitt hemligaste jag blicka sig till mötes bakom en annans sänkta ögonfransar. Musil
(Fotograf: Aaron Hawks)

Hurry

Except the smaller size
No lives are round –
These – hurry to a sphere
And show and end –
The larger – slower grow
And later hang –
The summers of Hesperides
Are long.

Emily Dickinson
(Fotograf: Okänd)

Vad är väl en bal på slottet

Kungaparet ville ingripa på Tysklands sida 1915, säger DN i en stor rubrik. Hade drottningen, som hade en så bräcklig hälsa, verkligen orkat med skyttegravarnas strapatser? För att inte tala om Kung Gustav? Ragnar Sandberg
(Bild: Skyttegrav i Verdun)

Skugglikt-spöklikt

När vi själva genomgripande förvandlas, förvandlas också våra vänner, som inte har förvandlats, till spöken från vårt eget förflutna: deras röster når oss skugglikt-spöklikt – som hörde vi oss själva, men yngre, hårdare, omognare.
Nietzsche
(Fotograf: Okänd)

God is what

God moves in mysterious ways.
William Cowper

God is dead.
Nietzsche

(Fotograf: Okänd)

Inte jag

Tydligen är det bara på min egen hals mitt huvud inte sitter som det skall; för som bekant vet varje annan människa bättre vad jag borde göra eller inte göra: bara mig själv har jag arma sate inget råd att ge. Är vi inte alla som statyer som fått fel huvuden sig påsatta? – eller hur, min kära nästa? – Fast nej, just du är ju ett undantag. Nietzsche
(Konstnär: okänd)

Dom små groparna från kyssar

en trist
händelsefattig dag
en dag för forskare som står böjda
över resterna av ett forntida skelett
och alltid letar efter sår
letar efter skallskador och knivhugg
och andra tecken
på mord strid och en våldsam död
dom letar aldrig
efter bevis på liv drömmar och kärlek
dom ser inte ränderna av gråt i kraniet
inte dom små groparna från kyssar
dom ser inte dom tydliga spåren
av tankar och själ
dom ser aldrig var skyddsandarna
ristat in sina namn
och att den här kroppen var en stege
en länk mellan himmel och jord
hela tiden missar dom det väsentliga
och ser inte märket
det fullt synliga greppet om handleden
från någon
som förde den här människan över floden
ledde henne in i trädens skugga

Bruno K. Öijer
(Fotograf: Okänd)

Jag har en skuggsida i mig

När jag tänker på honom mår jag illa i hjärtat, jag ljög för honom i ett år, jag säger till mig själv att jag är som mamma, att jag har en skuggsida i mig och att den blir större med tiden. En gång sa pappa att mamma hade lämnat honom för att han inte älskade livet tillräckligt mycket, hon stod inte ut med den där olyckan i djupet av hans ögon längre, den gav eko åt hennes egen olycka, hon sa att det inte var bra för henne, för hennes själ, att hon behövde en stark person vid sin sida som kunde svetsa ihop hennes svagheter. Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet. Nina Bouraoui
(Fotograf: Eric Kellerman)