Verklighetens öde

Denna verklighet som framträder till den grad bestämt, kyligt, hårt och klart för syn och hörsel, den flyter med tiden ut och blir nästan ogripbar, och så småningom breder drömmarna ut sig över verkligheten, drömmarna och de icke-fotografiska, icke-eidetiska, otillförlitliga minnena, i vilka färgen läggs på i efterhand under emotionernas ljuva angrepp, och i synnerhet restaureringar och rekonstruktioner som byggs upp i motvind och olycka och sedan tar varandra till stöd, breder ut sig över verkligheten och påverkas av den, återspeglas i den och omvänt så att en psykisk färg, en nostalgins färg som inte vet vad som är dröm och vad som inte är det, till slut sprider sig över alla kära, hypnotiska bilder i våra liv. Cartarescu
(Fotograf: Mariano Vargas)

Some day this hill will be burned by napalm

20 Oct 66

Dear Aunt Fannie,

This morning one of my men turned to me and pointed at a plant with soft red flowers and said: “That is the first plant I have seen today which didn’t have thorns on it.” The plant and the hill upon which it grew was also representative of Vietnam…It is a country of thorns and cuts, of guns and marauding, of little hope and of great failure, yet in the midst of it all, a beautiful thought, gesture, and even person can arise among it waving bravely at death. Some day this hill will be burned by napalm, and the red flower will crackle up and die among the thorns. So what was the use of living and being a beauty among the beasts, if it must, in the end, die because of them, and with them? You are what you are, what you are. Whether you believe in God, fate, or the crumbling cookie elements are so mixed in a being that make him what he is: his salvation from the thorns around him lies in the fact that he existed at all, in his very own personality….The flower will always live in the memory of a Marine, but even if we had never gone on that hill, it would still be a soft, red, thornless flower growing among the cutting, scratching plants, and that in itself is its own reward.
Love, Sandy

2Lt Marion Lee (“Sandy”) Kempner, born in 1942 in Galveston, Texas, was a platoon leader with Company M, 3rd Battalion, 7th Regiment, 1st Marine Division, operating in I Corps. He arrived in Vietnam in July 1966. Four months later, on 11 November, Sandy Kempner was killed by shrapnel from a mine explosion near Tien Phu. He was 24 years old.

(Fotograf: okänd)

Det sanna konstverket

På ett fördolt, gåtfullt och mystiskt vis uppstår det sanna konstverket ”ur konstnären”. Lösgjort från honom erhåller det sitt eget liv, blir en personlighet, ett självständigt, av ande levande subjekt som även i materiellt avseende lever ett verkligt liv – som är ett väsen.

Verket har alltså inte uppstått ur likgiltighet och slump. Det framlever heller inte sitt andliga liv i likgiltighet, utan det besitter – likt varje väsen – en alstrande pånyttfödande kraft.
Wassily Kandinsky
(Fotograf: okänd)

Eftertankens begapade tystnad försvinner

Även stora andar har bara sin fem finger breda erfarenhet, - strax bortom denna upphör eftertanken och deras oändliga tomhet och dumhet begynner. Nietzsche
(Fotograf: okänd)

Sorg är överlevnad

Sorg är en kraft och motsatsen till negativ depression, likstelhet och sjukdom. Sorg är överlevnad. Sorg är en läkedomsprocess och en nödvändig känslomässig ärrbildning. En människa i sorg är en vacker, helig och okränkbar varelse. Och utan människors förmåga att känna sorg över det som är och över det som gått förlorat skulle det inte finnas någon framtid för människosläktet. Bruno K. Öijer
(Fotograf: Cile Bailey)

Tyrannisk lem vattnar ett rasande djur

Platon säger att gudarna har utrustat oss med en olydig och tyrannisk lem, som likt ett rasande djur försöker underkuva allt med sin våldsamma aptit. De har också gett kvinnorna ett glupande, girigt djur som blir vansinnigt om det inte matas på rätt tid; det tål inga uppskov, blåser in sitt raseri i deras kroppar, blockerar kanalerna, hejdar andningen och vållar tusen olika krämpor till det har sugit ut den gemensamma törstens frukt och rikligt vattnat och befruktat skötet med den. Montaigne
(Fotograf: okänd)

Look at all the lonely people

Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people

Eleanor Rigby picks up the rice in the church where a wedding has been
Lives in a dream
Waits at the window, wearing the face that she keeps in a jar by the door
Who is it for?

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Father Mckenzie writing the words of a sermon that no one will hear
No one comes near.
Look at him working. darning his socks in the night when there's nobody there
What does he care?

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Ah, look at all the lonely people
Ah, look at all the lonely people


Eleanor Rigby died in the church and was buried along with her name
Nobody came
Father Mckenzie wiping the dirt from his hands as he walks from the grave
No one was saved

All the lonely people
Where do they all come from?
All the lonely people
Where do they all belong?

Paul McCartney, Beatles
(Konstnär: okänd)

Avslutningsvis vill jag passa på att tacka Gud…

Med USA och Amerika så tycker jag att det är ju en viktig annan del, en annan dimension. För där hör du presidenten välsigna, be Gud välsigna landet och be Gud välsigna människorna. Jag tycket det skulle vara suveränt om vår Statsministern kunde säga detta för vi är ju fortfarande ett kristet land. Jag vill kalla Sverige ett kristet land. Därför är det jätteviktigt att ledningen också bekänner sin tro, just kunna be att Sverige ska välsignas av Gud. Visst är det en fin avslutning? Det är ett uttryck från USA hur man ser till den religiösa dimensionen.
Else-Marie Lindgren (Riksdagsledamot för Kristdemokraterna, i Radio P4, Sjuhärad)

Ni djärva fåglar på ödsliga klipprev

Alla dessa djärva fåglar som flyger långt bort, långt bort i fjärran, - en sak är säker! Förr eller senare orkar de inte längre utan måste slå sig ner på en masttopp eller ett ödsligt klipprev – och till råga på allt är de innerligt tacksamma för denna erbarmliga tillflykt! Men vem har därför rätt att dra den slutsatsen att inga oändliga fria stråt längre skulle finnas framför dem, eller att de har flugit så långt som man kan flyga!

Alla våra stora läromästare och föregångar har till sist tvingats göra halt, och den åtbörd med vilken tröttheten gör halt hör inte till de mer ädla och anslående: inte heller jag och du kommer att bli några undantag! Men vad angår det mig och dig! Andra fåglar skall flyga vidare!

Och denna insikt och tro flyger ikapp med dem på deras färd bort genom luften, den stiger rätt upp i skyn över våra huvuden och över deras egen vanmakt och ser däruppifrån långt bort i fjärran, ser skarorna av fåglar ännu starkare än vi som snart strävar åt samma håll som vi en gång strävade mot och där allt bara är hav, hav, hav!

– Och var är det vi vill komma då? Är det verkligen över havet vi vill? Varthän för oss detta mäktiga begär som för oss är mer värdefullt än all lust? Varför just i den riktningen, dit där hittills alla mänsklighetens solar har gått ned?

Skall man kanske en gång säga om oss att också vi, med kurs mot väster, hoppades nå fram till ett Indien, - men att vårt öde var att stranda på oändligheten?

Nietzsche
(Fotograf: Dean Fidelman)

Stum hud

Jag har skrivit dikter med tänkvärda
pauser och kommatecken.
Jag förvandlar bröd till stenar.
Jag tycker mig vara bakbunden.
Jag tycker mig ha en stum hud
spänd över mitt ansikte
och fantiserar om en liten kniv
mellan tänderna.

Jag har känt
hur jag kräktes upp min strupe
och hur också min tunga gled ur
en obrukbar skinntrasa.
Var finner jag ett instrument
för all min instängda luft?
Jag är en nedsölad sko
på en överfylld gata.
Jag är en herrelös hund
full av efterhängsen kärlek
bland likgiltiga nersölade skor.

Sonja Åkesson
(Fotograf: okänd)

Vi är inga jävla änglar

Den sista oskulden och den sista blygheten. Det är avgjort. Inte visa världen min avsmak och mina bedrägerier.
Framåt! Vandringen, bördan, öknen, ledan och vreden.
Hos vem skall jag ta tjänst? Vilket odjur bör man dyrka? Vilken helgonbild angriper man?
Vilka hjärtan ska jag krossa? Vilken lögn skall jag hålla fast vid?
I vilket blod ska jag vada?
Rimbaud
(Fotograf: Lev Dolgachov)

En god och trofast människa älskas av medlidande

Han var en skurk, säger de, en bedragare, en avskyvärd människa som det inte var värt att dö för; glöm honom , tänk inte mera på saken, det var ju bara en förlovning, låt händelsen falla i glömska, och du skall åter bli ung, åter kunna hoppas. De får henne att flamma upp, för ett sådant vredens patos harmonierar med andra stämningar inom henne; hennes stolthet mättar sig på den hämndlystna tanken att förvandla alltsammans till en intighet; det var inte för att han var en utomordentlig människa som hon älskade honom, långt därifrån, hon såg mycket väl hans fel och brister, men hon trodde att han var en god människa, en trofast människa, därför älskade hon honom, det var av medlidande, och därför blir det lätt att glömma honom eftersom hon aldrig hade behov av honom. Kierkegaard
(Fotograf: okänd)

… och sätta kvinnorna i bur

Det är de sinnligaste männen som måste fly kvinnorna och plåga sin kropp. Nietzsche
(Fotograf: Ulli Predeek)

Apokalyptiskt gult skrik

Och då, först då, förstod jag att mannen skrek. Skrek hest, oupphörligt, i vilda glissandon och hostade upp delar av struphuvudet, blodiga slamsor av luftstrupen. Han tjöt som en hyena, som en herrelös hund som någon slår ihjäl med påk, som någon som kokas levande i olja, som en kvinna som föder en fladdermus. Kroppen riste i fruktansvärda konvulsioner, de blodiga armstumparna pekade mot skyn, nedsölade av blodet som vällde fram ur artärerna. Då gav jag till ett skrik av fasa, vi skrek båda två, vi vred oss av smärta båda två, i mitt lilla kranium med mjuka ben färgades skriket bländande gult, apokalyptiskt, pulserande, outhärdligt gult. Jag skrek med händerna för öronen, och hela min varelse, alltifrån halsens trånga tunnel och munhålan, övergick i skriket, klädde en skrikkropp i en skrikanatomi och sedan skrek inte längre jag utan skriket skrek mig, jag var den som trängde ut mellan mitt skriks stämband och skadades i ljudspringan och struplocket, och strömmade över tungan och smalnade av för att kunna tränga ut genom skrikmunnen.
(…)Kanske det i hjärtat av denna bok inte finns något annat än ett bländande, apokalyptiskt, gult skrik …
Cartarescu
(Fotograf: aR)

Vad är kärleken

Och vad är kärleken, det klara svalkande vattnet i det sexuella helvetet, den askgrå pärlan i musslan av eld och hjärtskärande skrin? Cartarescu
(Fotograf: Okänd)

Människan drömmer fortfarande om räddning

Ett halmstrå? Vissa håller näsan ovanför vattenytan genom att klamra sig fast vid ett blyertsstreck. Klamrar sig fast? Nej, de har redan drunknat men drömmer fortfarande om räddning. Kafka
(Fotograf: Jana Stolzer)

De hänsynslösa passionerna

Den lilla fläkten av förtrollning förblir sig lik vare sig man för första gången ser en dam naken eller i en höghalsad klänning, och de stora, hänsynslösa passionerna har alla sin rot däri att en människa tror sig se sitt hemligaste jag blicka sig till mötes bakom en annans sänkta ögonfransar. Musil
(Fotograf: Aaron Hawks)

Hurry

Except the smaller size
No lives are round –
These – hurry to a sphere
And show and end –
The larger – slower grow
And later hang –
The summers of Hesperides
Are long.

Emily Dickinson
(Fotograf: Okänd)

Vad är väl en bal på slottet

Kungaparet ville ingripa på Tysklands sida 1915, säger DN i en stor rubrik. Hade drottningen, som hade en så bräcklig hälsa, verkligen orkat med skyttegravarnas strapatser? För att inte tala om Kung Gustav? Ragnar Sandberg
(Bild: Skyttegrav i Verdun)

Skugglikt-spöklikt

När vi själva genomgripande förvandlas, förvandlas också våra vänner, som inte har förvandlats, till spöken från vårt eget förflutna: deras röster når oss skugglikt-spöklikt – som hörde vi oss själva, men yngre, hårdare, omognare.
Nietzsche
(Fotograf: Okänd)

God is what

God moves in mysterious ways.
William Cowper

God is dead.
Nietzsche

(Fotograf: Okänd)

Inte jag

Tydligen är det bara på min egen hals mitt huvud inte sitter som det skall; för som bekant vet varje annan människa bättre vad jag borde göra eller inte göra: bara mig själv har jag arma sate inget råd att ge. Är vi inte alla som statyer som fått fel huvuden sig påsatta? – eller hur, min kära nästa? – Fast nej, just du är ju ett undantag. Nietzsche
(Konstnär: okänd)

Dom små groparna från kyssar

en trist
händelsefattig dag
en dag för forskare som står böjda
över resterna av ett forntida skelett
och alltid letar efter sår
letar efter skallskador och knivhugg
och andra tecken
på mord strid och en våldsam död
dom letar aldrig
efter bevis på liv drömmar och kärlek
dom ser inte ränderna av gråt i kraniet
inte dom små groparna från kyssar
dom ser inte dom tydliga spåren
av tankar och själ
dom ser aldrig var skyddsandarna
ristat in sina namn
och att den här kroppen var en stege
en länk mellan himmel och jord
hela tiden missar dom det väsentliga
och ser inte märket
det fullt synliga greppet om handleden
från någon
som förde den här människan över floden
ledde henne in i trädens skugga

Bruno K. Öijer
(Fotograf: Okänd)

Jag har en skuggsida i mig

När jag tänker på honom mår jag illa i hjärtat, jag ljög för honom i ett år, jag säger till mig själv att jag är som mamma, att jag har en skuggsida i mig och att den blir större med tiden. En gång sa pappa att mamma hade lämnat honom för att han inte älskade livet tillräckligt mycket, hon stod inte ut med den där olyckan i djupet av hans ögon längre, den gav eko åt hennes egen olycka, hon sa att det inte var bra för henne, för hennes själ, att hon behövde en stark person vid sin sida som kunde svetsa ihop hennes svagheter. Jag vet inte om kärleken innebär slutet på tomheten, slutet på ensamheten, slutet på svindeln. Jag vet inte om man kan leva utan att känna skräck, och jag vet hur som helst inte om kärleken verkligen existerar, om det inte bara är något som folk har hittat på för att slippa vara så rädda för livet. Nina Bouraoui
(Fotograf: Eric Kellerman)

Vi har känt varandras eld och smärta

Min mun vandrar över ditt ansikte.
Mina ögon följer din landskapslinje
från höften upp mot skuldrans
vita udde.
Mina händer stryker över din hud
som över ett okänt tyg.
Så vill jag pröva att du finns
så vill jag höra ekot
återvända.

Alltmera fjärran darrar lönnens grenar
och rummets fönster växer ut mot havet.
Men vi har känt varandras eld och smärta
och natten
så låt natten falla över dessa brända
ord och vingar.

O skuggor
o vilda kärlek mellan skuggor.

Werner Aspenström
(Fotograf: Nan Goldin)

Jag drömde om din hud

Jag drömde om din hud som gick över i min, jag mådde bra i dig, på dig, överallt omkring dig, jag var hård, jag var mjuk, jag var världen och frånvaron av världen, vi hade ingen tid längre, ingen rymd, vi var all tid i världen, all rymd, jag hörde hur snön föll långt bort i fjärran, i en annan trädgård, jag kände hur all sommarens eld penetrerade oss, vårt blod steg samtidigt, från hjärtat till huvudet som två förgiftade pilar, vi bytte saliv med varandra, jag kände mig starkare för jag kunde betrakta dig inifrån, himlen var inte blå, den var röd som våra blodådror som korsar varandra, vi förlorade oss i varandra och sedan fick vi tillbaka vår historia. Nina Bouraoui
(Fotograf: Juergen Kirchhoff)

Klipper ut dej från trottoaren

du går nerför
den här långa breda avenyn
det är svalt och vackert
träden skummar
över dom vita husfasaderna
som om stammarna skakats
fyllda med ett kolsyrat grönt vin
du tänker inte på något speciellt
och låter blicken glida över trafiken
över uteserveringarna
och havet av fönsterrutor
det är en bra dag
en dag när man bara följer med strömmen
allt svävar och flyter
och tanken har aldrig slagit dej
men i ett av fönstren
många våningar upp och bort
står en kvinna eller man vilken som helst
och använder sina ögon som saxar
klipper ut dej från trottoaren
och håller upp dej i handen
synar dej som en pappersfigur
och går tillbaka in i lägenheten
följer en impuls
bränner upp dej över ett stearinljus
eller nynnar och kysser dej
stoppar in dej under kudden

Bruno K. Öijer
(Fotograf: Antanas Sutkus)

Jag tog emot livet

Jag tog emot livet som ett sår, och jag har förbjudit självmordet att läka ärret. Isidore Ducasse

(Fotograf: Juliana Gutierrez)

Att operera det som inte finns

Mödomshinna är ett missvisande namn eftersom det inte finns någon hinna i egentlig bemärkelse. Den anatomiska benämningen är hymen, en krans av slemhinneveck som sitter någon centimeter från slidmynningen.
 Hos en liten flicka kan veckens flikar vara delvis sammanväxta. Men i takt med att flickan växer, växer också hymen – som ser väldigt olika ut kvinnor emellan.
 Det går inte att se på en kvinnas hymen om hon har haft samlag eller inte. Läkartidningen

Oren som synden

När en kvinna har menstruation och det kommer blod från hennes kropp, varar orenheten i sju dagar. Den som rör vid henne är oren till kvällen. Allt hon ligger på medan hon har sin menstruation blir orent, och allt hon sitter på blir orent. Den som rör vid hennes bädd skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. Den som rör vid något hon har suttit på skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen. Om det ligger något på bädden eller där hon har suttit och någon rör vid detta, är denne oren till kvällen. Om en man har samlag med henne, blir han oren av hennes menstruation i sju dagar. Allt han ligger på blir också orent.
Om en kvinna har en blödning som varar flera dagar utan att det är hennes menstruation, eller om menstruationen varar onormalt länge, är hon oren så länge blödningen pågår, liksom hon är det vid sin menstruation. Allt hon ligger på under sin blödning blir som det hon ligger på under menstruationen, och allt hon sitter på blir orent, liksom vid menstruationen. Den som rör vid något av detta blir oren och skall tvätta sina kläder och bada och är oren till kvällen.
När kvinnan renas efter blödningen, skall hon låta det gå sju dagar. Sedan är hon ren.
Den åttonde dagen skall hon ta två turturduvor eller två andra duvor och lämna dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet.
Prästen skall offra den ena som syndoffer och den andra som brännoffer. Så skall prästen inför Herren bringa försoning åt henne för den blödning som gjort henne oren. Tredje Moseboken
(Fotograf: Haggis Chick)

Do you mind the mindless mind

We will gradually become indifferent to what goes on in the minds of other people when we acquire an adequate knowledge of the superficial and futile nature of their thoughts, of the narrowness of their views, of the paltriness of their sentiments, of the perversity of their opinions, and of the number of their errors… We shall then see that whoever attaches a lot of value to the opinions of others pays them too much honour.
Schopenhauer
(Fotograf: Dmosia)

Påtvingad hans värden och lagar

Det är detta ”monster utan motstycke”, sig själv, som han omfamnar när han i sina armar håller den varelse som för honom sammanfattar Världen och som han har påtvingat sina värden och sina lagar. När han förenar sig med denne andre, som han har gjort till sin, är det således hans förhoppning att han ska nå sig själv. Som skatt, byte, lek och risk, musa, vägvisare, domare, medlerska och spegel är kvinnan i den Andre i vilken subjektet kan överskrida sig själv utan att bli begränsad, den som motsätter sig honom utan att förneka honom; hon är den andre som låter sig införlivas utan att upphöra att vara den Andre. Och därigenom blir hon så nödvändig för mannens glädje och triumf att man kan säga att om hon inte hade funnits skulle männen ha uppfunnit henne.
De har uppfunnit henne. Men hon existerar också bortsett från deras uppfinning. Det är därför hon samtidigt är inkarnationen av deras dröm och dess misslyckande. Det finns inte en kvinnobild som inte genast ger upphov till dess motsats: Hon är Livet och Döden, Naturen och Förkonstlingen, Ljuset och Mörkret. Ur vilken aspekt vi än betraktar henne finner vi alltid samma svängning, eftersom det oväsentliga med nödvändighet återgår till det väsentliga.
Simone de Beavoir
(Fotograf: Jose Manchado)

Den insiktsfulles dilemma

Förmodligen är kunskapen liten om vad försvarsunderrättelseverksamhet är för något. Fredrik Reinfeldt
(Konstnär: Banksy)

Ju mer påtaglig döden är

Jomen, eftersom alla är medvetna om att de en dag ska dö, är de tvungna att på allvar tänka igenom livets mening. Visst är det så? Om man bara levde vidare på samma sätt i all evighet skulle väl ingen på allvar fundera på sådana saker. Vad skulle det vara för vits med det? Även om det fanns någon sorts behov av det, skulle man väl tänka: ' Det finns hur mycket tid som helst att tänka på det, det tar jag tag i någon annan gång.' Men så är det ju inte för oss. Vi måste tänka på det nu, i det här ögonblicket. Imorgon eftermiddag kan man ju bli överkörd av en lastbil och dö. Om tre dagar kanske du har dött av svält därnere på botten, Nyckelfågeln. Eller hur? Ingen vet vad som ska hända. Därför måste vi dö för att utvecklas. Jag tror i alla fall att det är så. Ju mer påtaglig och väldig dödens existens är, desto mer intensivt tänker vi på olika saker. Hakuri Murakami
(Fotograf: Sauco)

Den tunna huden mellan människor

SISTER WHITE: Bara de som kan ta in alla sina sidor kan bli lyckliga. Ondska finns överallt och i oss alla. Det handlar bara om förmågan respektive oförmågan att härbärgera smärta. Den tunna linjen skiljer oss åt liksom den tunna huden mellan människor. Det tjänar ingenting till att förneka sina mörkaste sidor.
VALERIE: Mina svartaste sidor är mina vackraste sidor.

Sara Stridsberg
(Fotograf: Okänd)

Mot det sannas tyranni

Till och med om vi vore så tokiga att vi betraktade alla våra åsikter som sanna, så skulle vi väl ändå inte vilja att enbart de existerade -: jag kan inte förstå varför sanningens envälde och allsmäktighet vore önskvärt; för mig vore det tillräcklig om den ägde stor makt. Men den måste kunna kämpa och ha motståndare, och man måste då och då också kunna hämta sig från den i det osanna, - annars blir den långtråkig, kraft- och smaklös, och likaledes blir vi. Nietzsche
(Konstnär: Jeremy Geddes)

Skojade om

I mars kom jag hit, till Werner Silferskölds på psykiatriska kliniken för att få pröva hans berömda sk sömnkur. I maj satt Katarina, min bästis på psyket, och jag i soldiset på avdelningens altan och såg ut över stad och hav och på äppelträden nedanför. Skojade om att vi nog är kvar när äpplena är mogna. Nu är äpplena för länge sedan avplockade. Katarina vilar i novembermullen. Sonja Åkesson
(Fotograf: Alina Lebdeva)

Thoughts

Thoughts are the shadows of our feelings – always darker, emptier, and simpler. Nietzsche
(Konstnär: Anthony Christian)

I mitten av mig själv

Livet har slagit många spikar i mig, så många att jag kan visa människorna ett järnhårt ansikte. I mitten av mig själv men bara där är jag ännu kött och blod; därför håller jag helst till i mitten av mig själv. Jag är tjugotvå år gammal men det förefaller mig otroligt. En levande anakronism. Är det fult att inte ”vara ung” så länge man är det? Men jag är ung så fort jag får vara i fred. Bara då jag kommer i sällskap känner jag mig otroligt gammal. I mitten av mig själv är jag nyfödd var morgon. Gunnar Ekelöf
(Fotograf: Okänd)

Skuren

Jag är mig själv nog
Men Gud har skurit mig i två delar
Därför.


Gunnar Ekelöf
(Fotograf: Bill Tong)

Djup och tråkighet

Hos djupa människor som i djupa brunnar dröjer det ett tag innan det som faller i dem har nått botten. Betraktarna, som för det mesta inte väntar länge nog, uppfattar lätt sådana människor som okänsliga och stela - eller också tråkiga. Nietzsche
(Fotograf: Dmosia)

Best B.C. or A.D.

Det är inte slut än, och jag har till råga på allt en fråga som är svår att besvara: Hur länge kan man ha choklad liggande utan att den blir dålig? Kafka
(Skulptur av Jesus på korset: Cosimo Cavallaros ”My Sweet Lord” helt i choklad)

Sådan är min själ

Man läser i gamla berättelser att en flod förälskade sig en flicka. Sådan är min själ, som en flod som älskar dig. Än är den lugn och låter din bild spegla sig djupt och orörligt i sig. Än inbillar den sig att den har fångat din bild, då svallar dess våg för att hindra dig från att åter komma undan. Än krusar den sakta sin yta och leker med din bild, ibland har den tappat bort den, då blir dess våg svart och förtvivlad. – Sådan är min själ: som en flod som har förälskat sig i dig. Kierkegaard
(Fotograf: Powrót)

Allt som ligger närmast

Det finns en framhycklad missaktning för allt som människor faktiskt finner viktigast, allt som ligger närmast. Det heter till exempel: ”Man äter bara för att leva” – en förbannad lögn, liksom den som vill göra fortplantningen till avsikten med all vällust. Omvänt är upphöjelsen av ”de viktigaste tingen” nästan aldrig riktigt äkta : Präster och metafysiker har på dessa områden visserligen vant oss vid ett språkbruk fullt av förljugna överdrifter, men inte lyckats stämma om den känsla som trots allt ser dessa viktigaste ting som mindre viktiga än de föraktade närmsta. – En beklaglig följd av detta dubbla hyckleri är hur som helst att man inte ägnar dessa närmsta ting, till exempel mat, bostad, kläder, umgänge, någon fortlöpande fördomsfri och allmän eftertanke och omgestaltning, utan vänder sitt intellektuella och konstnärliga allvar från det såsom någon ovärdigt; så att gammal vana och lättsinne på den punkten lätt får övertaget bland de ouppmärksamma, framför allt den oerfarna ungdomen: medan å andra sidan våra ständiga försyndelser mot kroppens och själens mest elementära lagar driver in oss alla, yngre som äldre, i förnedrande beroende och ofrihet – jag menar det i grund och botten onödiga beroende av läkare, lärare och själasörjare som alltjämt håller hela samhället i ett järngrepp. Nietzsche
(Fotograf: Bill Tong)

Regeringen och FRA: Resistance is futile, you will be assimilated

Att i denna kollektiva värld (det kollektiva i den, från vilket ingen individuell räddning är möjlig, är vansinnet och undergången), att i denna kollektiva värld förbli privatmänniska och hålla ut som privatmänniska; ett mera heroiskt företag skulle jag för ögonblicket knappast kunna formulera. Imre Kertész
(Fotograf: okänd)

Gladelig spaning FRA alla oss mot alla er

Troligen hörde hon ändå inte till tankepolisen, men å andra sidan var det just amatörspionerna som var de allra farligaste. Han visste inte hur länge hon hade suttit och sett på honom, men kanske var det i hela fem minuter, och det var möjligt att han inte haft ansiktet under perfekt kontroll. Det var ytterst farligt att låta tankarna irra om man befann sig på någon offentlig plats eller inom synhåll för en teleskärm. Helt små saker kunde förråda en. En nervös ryckning, en omedveten min av oro, en vana att tala för sig själv – vad som helst som antydde någonting avvikande, någonting som man behövde dölja. I varje fall var det straffbart att visa upp ett olämpligt ansiktsuttryck (till exempel se tvivlande ut inför en segerbulletin). Det fanns till och med ett nyspråksord för saken: krimmin hette det.
George Orwell
(Fotograf: Misha Gordin)

Skenbart oberoende

Så länge vi inte känner oss beroende av något anser vi oss oberoende; ett felslut som visar hur stolt och härsklysten människan är. För när hon här antar att hon under alla omständigheter skulle märka och inse ett beroende hon hamnat i, utgår hon från att hon annars åtnjuter oberoende och därför skulle få en motsatt upplevelse om hon undantagsvis förlorade det. – Men tänk om det förhåller sig tvärtom: att hon alltid lever i ett mångfaldigt beroende men tror sig fri när hon på grund av lång tillvänjning inte längre känner kedjans tryck? Bara nya kedjor upplevs som ett lidande: - ”Viljans frihet” betyder i själva verket inget annat än att inte känna nya kedjor. Nietzsche
(Bild: okänd)

I din närhet

I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt -
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.


Karin Boye
(Fotograf: Okänd)

Dammsamlare

Jag kan aldrig förstå hur någon kan sätta sig att äta en god lunch i trevligt sällskap vid dukat bord och tillbringa tiden med att tala om vardagliga ting, mer eller mindre samma ämnen, dag efter dag, när hela artens kollektiva erfarenhet och verk av stora mästare ligger och samlar damm vart man än tittar. George Klein
(Fotograf: Okänd)

Ljuset är du

Ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och hela det vackra, vackra,
väntande livet är du!

Karin Boye
(Fotograf: Theo Moustakas)