Svart på vitt

Om killar finns mycket, men också lite att säga.
Anne Frank
(Fotograf: Robert Mapplethorpe)

Döden är svart

Döden är svart. Sova är svart. Natten är svart. När det är svart kan du lika gärna vara död. Jag vill veta att de inte bränner min kropp. Jag vill begravas som jag är. Jag vill inte att någon man tar i mig när jag är död. Jag vill veta: Hur många gånger kan mitt hjärta gå sönder?
Sara Stridsberg

Jag känner skammen och blir barnet och flickan

Jag känner skammen komma över mig, jag tänker på den lilla stegen som man måste klättra uppför, jag tänker på simbassängen i mosaik, jag tänker på hur gräset doftar när det regnar, jag tänker på allt det som kan lösgöra sig från mig, jag känner mig som en punkt i natten, jag blir barnet, jag blir flickan som låtsas att skriva…Nina Bouraoui
(Målning: Edvard Hopper)

Det är i solen skuggan är som starkast

Har man nånsin hört att mänskor som har framgång ger andra del i förtjänsten härav? I motgången, däremot, är de desto angelägnare att frånhända sig allt ansvar. Det är uppfostran, föräldrarna och världens vrånghet som får ta åt sig hela kakan. Om de har förmåga att behaga så tillskriver de sig belåtet förtjänsten av detta. Men är de illa sedda och repellerar sin omgivning får ödet och en styvmoderlig natur skulden. Har de talang, begåvning eller rent av genialitet faller det dem inte in att de bara är applikationen av ett naturens slöseri. Men saknar de dessa kvaliteter är de bittra över inbillade intriger omkring sig, inbillat motstånd och över tusen belägenheter som de inte förmår att ändra. Jag undrar ibland om inte psykiatrin borde studera de framgångsrika och förment lyckliga litet mera ingående, för att lära om de olyckliga och förment misslyckade. Det är solljuset som avslöjar skuggan. Ragnar Sandberg

Att se är inte nog

På samma sätt som studier är rena tortyren för en slöfock, avhållsamhet ifrån vin för en drinkare, knapphet för den utsvävande och fysiska övningar för en bräcklig lättning så är det naturligtvis likadant med allt annat också. Saker och ting är inte så plågsamma eller besvärliga i sig. Det är vår svaghet och feghet som gör dem sådana. För att döma om stora och upphöjda ting krävs det en själ av samma kaliber, annars tillskriver vi tingen våra egna fel. En rak åra ser krokig ut i vattnet. Det viktiga är inte bara att man ser en sak, utan också hur. Montaigne
(Foto: Lewis Hine)

Konstens innersta väsen är dess gåtfullhet

Konsten befinner sig ständigt på flykt undan sig själv och undan den som betraktar den. Som företeelse och som enskilt verk. Dess innersta väsen är dess gåtfullhet. Upphörde den att vara gåtfull skulle den vara död, en gång för alla färdig, och skulle därmed upphöra att sysselsätta oss. Ragnar Sandberg

This is what I wanted to sign off with

You know what I’m
Like when I’m sick: I’d sonner
Curse than cry. And people don’t often
Know what they’re saying in the end.
Or I could die in my sleep.

So I’ll say it now. Here it is.
Don’t pay any attention
If I don’t get it right
When it’s for real. Blame that
On terror and pain
Or the stuff they’re shooting
Into my veins. This is what I wanted to
Sign off with. Bend
Closer, listen,
I love you.

Alden Nowlan
(Målning: Edvard Munch)

Han förstod att han trätt ut ur berättelsen

När handen fördes ner över ansiktet kände han att dragen var utslätade, som av porslin. Blicken beslöjades. Som en sömngångare blev han stående och betraktade vänstra handen: fingrarna drogs sakta in i handflatan. Som slagen av blixten förstod han att han hade trätt ut ur Berättelsen, att han hade kommit ut i utmarkerna där allt var skrafferat, ut i en värld i varande, där tid och rum just hade blivit till. Men han fortsatte att gå tills ingenting annat återstod av honom än gåendet. Världen var nu smutsbrun och oformlig, som modelleraklumpen i vilken man knådat in alla färger, alla små figurer, alla små träd. Snart hade alla särdrag gått upp i sitt yttersta ursprung – natten. Som i sin tur upplöstes i det otänkta, det oskrivna, det som inte fanns till. I det vita papper som jag sitter böjd över och inte mer ska besudla med min pennas obscena säd. Mircea Cartarescu
(Målning: Francis Bacon)

Hon dallrade på den högsta tronen i den högsta salen i kraniet

Ja, hennes mun var den mystiska fjäril som varje man väntade på, och som han hade insupit under den ensamma lampan på det lilla torget. Droppe för droppe sipprade bilden av den älskade som en destillerkolv in i hans ådernät. Det var en alltigenom psykisk bild (han hade visserligen hållit i henne i sina armar men skulle aldrig ha vågat föreställa sig att han skulle komma att besitta ett rike vid namn Maria av vävnader, körtlar och minnen, ett rike i vilkas hamnar han skulle skicka in sina galjoner lastade till masten med förhoppningar, blickar, smekningar, spermier, skymningar, en den omöjliga kommunikationens misströstande flotta). Bilden trängde in i hans hjärna, nu omvärvd av månsken, den skvalpande i hålrummen i öronen, skickades sedan genom en kraftig sammandragning ut i kroppspulsådern, delades upp i tusentals trådar och provrör som tryckte in sina fingrar i hjärnan och spred genom axonernas rör miljarder Marior i tunikor av glukos som parasiterade på varje stjärncell och varje gliacell, möttes i salar och korridorer, smälte samman som kvicksilverdroppar och bildade större och mer hierakiska Marior, så att till slut en ensam, väldig Maria åter dallrade på den högsta tronen i den högsta salen i kraniet, flankerad av gripar och återspeglade skallens mjuka reliefer under vilka hon nätt och jämnt fick plats…Mircea Cartarescu

Humor behövs när man får bära hundhuvudet i livet

På människans frihet i filosofisk mening tror jag alls ej. Alla handla vi ej blott under yttre tvång, utan även på grund av en inre nödvändighet. Shopenhauers sats: ”En människan kan visserligen göra allt vad hon vill, men icke vilja allt vad hon vill”, har stått levande för mig alltsedan min ungdom, och den har alltid varit mig en tröst i livets vedervärdigheter och en aldrig sinande källa till tolerans. Medvetandet härom mildrar på ett välgörande sätt den känsla av ansvar, som eljest lätt verkar förlamande, och den gör, denna sats, att vi icke taga oss själva och andra alltför mycket på allvar; den skänker också en livsuppfattning, där humorn har sin berättande plats. Albert Einstein
(Fotograf: Elliot Erwitt)

Han hade bara sig själv och evigheten

Nietzsche skrev svårt angripen av syfilis. Jag kan inte skriva om jag är snuvig. Hur kommer det sig? Olga trodde det berodde på att Nietzsche skrev för evigheten. Jag protesterade halvhjärtat att också jag gjorde det, men då skrattade hon glatt.
”Ingen skriver för evigheten längre. Helt enkelt därför att evigheten inte längre finns!” (…) Dostojevskij hade en läsare, Gud. Nietzsche hade inte ens Gud, utan bara sig själv. Det är klart de skrev för evigheten, evigheten är vad de hade. De blev inte särskilt gamla. Vi däremot lever längre och längre, men våra liv blir kortare. Theodor Kallifatides

Jag kan inte förlåta vad du gjorde med mitt liv

Be peaceful, be courteous, obey the law, respect everyone;
but if someone puts his hand on you, send him to the cemetery.
Malcom X
(Fotograf: Jan Saudek)

Triumf att finnas till

Vad fruktar jag? Jag är en del utav oändligheten.
Jag är en del av alltets stora kraft,
en ensam värld inom miljoner världar,
en första gradens stjärna lik som slocknar
sist.

Triumf att leva, triumf att andas, triumf
att finnas till!
Triumf att känna tiden iskall rinna genom
sina ådror
och höra nattens tysta flod
och stå på berget under solen.

Jag går på sol, jag står på sol,
jag vet av ingenting annat än sol.
Tid – förvandlerska, tid – förstörerska,
tid – förtrollerska,
kommer du med nya ränker, tusen lister
för att bjuda mig en tillvaro
som ett litet frö, som en ringlad orm, som
en klippa mitt i havet?

Tid – du mörderska – vik ifrån mig!
Solen fyller upp mitt bröst med ljuvlig
honung upp till randen
och hon säger: en gång slockna alla stjärnor,
men de lysa alltid utan skräck.
Edith Södergran (Målning: Paul Ruiz)

Vi vaknar alldeles försent

På samma sätt som en Gudomligt tankspridd och i sig själv försjunken människa med ens vaknar upp, just när klockan med full styrka slagit sina tolv dånande middagsslag i hennes öra, och frågar sig: ”va, vad var det egentligen den slog?”, så gnuggar också vi oss ibland i efterhand i öronen och frågar, fullständigt häpna och bestörta: ”vad var det egentligen jag upplevde?, ” ja ”vem är jag egentligen?”, och räknar, som sagt, i efterhand vart och ett av våra upplevelsers, vårt livs, vår tillvaros tolv skälvande klockslag – ack! Och så räknar vi till på köpet fel…Nietzsche
(Målning: Paul Ruiz)

Du såg att mina ögon var sorgsna

Det var få människor som såg
att mina ögon var sorgsna
ty jag skrattade mycket.
Du märkte det
och du frågade ofta varför.

Då skrattade jag - återigen,
och kanhända jag sa
att allas ögon kan väl inte vara
så glada som dina.

Men jag lyckades aldrig narra dej
och jag såg du förstod
eller anade
att vi inte skulle vara tillsammans
- tillnärmelsevis
så där länge som visorna
och vi själva ordat om.
Ferlin

I varje handling finns evigheten

Varje författare blir ständigt lika överraskad av hur en bok, så snart den lösgjort sig ifrån honom (eller henne!), kan leva vidare på egen hand; det känns som om en insektsdel knoppats av och nu fortsatte sin egen väg. Kanske glömmer han den nästan helt, kanske höjer han sig över de åsikter han uttryckt där, kanske förstår han den nu inte ens och har mist de vingar som bar honom när han tänkte ut den boken: under tiden söker den sig sina läsare, tänder liv, lyckliggör, förskräcker, befruktar nya verk, blir drivkraft till handlande och föresatser – kort sagt: lever som ett väsen med en själ och ande och är ändå ingen människa. – Den lyckligaste lotten har dragits av en författare som på gamla dar kan säga sig att vad han haft av livgivande, stärkande, lyftande och upplysande tankar och känslor alltjämt lever vidare i hans skrifter och han själv nu bara är den gråa askan, medan elden dock är räddad och bärs vidare åt alla håll. – Betänker man nu vidare att varje mänsklig handling, inte blott en bok, på något vis ger upphov till andra handlingar, beslut och tankar, att allt som sker oupplösligt knyts ihop med allt som kommer att ske, så varsnar man en odödlighet som faktiskt finns i rörelsen; vad som en gång satts rörelse är inneslutet och förevigat, som en insekt i en bärnsten, i allt varandes helhetssammanhang. Nietzsche
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag är blodets viskning, en flamma och ett djärvt beslut

Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum.
Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut,
jag är en skrattande strimma av en scharlakansol ...
Jag är ett nät för alla glupska fiskar,
jag är en skål för alla kvinnors ära,
jag är ett steg mot slumpen och fördärvet,
jag är ett språng i friheten och självet ...
Jag är blodets viskning i mannens öra,
jag är en själens frossa, köttets längtan och förvägran,
jag är en ingångsskylt till nya paradis.
Jag är en flamma, sökande och käck,
jag är ett vatten, djupt men dristigt upp till knäna,
jag är eld och vatten i ärligt sammanhang på fria villkor ...
Edith Södergran
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag väntar på kärlek i hela min kropp

Jag väntar på kärlek i mina händer. Jag väntar på kärlek i hela min kropp. Jag väntar på en flicka som jag inte känner. Jag behöver en kropp mot min egen. Jag behöver ett kött som kan tillfredsställa mitt eget. Nina Bouraoui

Under min tunna hud vilar våldsamheten

Jag har bilden av nakna kroppar, av köttet och av olika blod, det är någonting som är främmande för livet hos mig, någonting som inte fungerar, rädslan äter allt, jag är rädd för mig själv; jag är rädd för min våldsamhet som vilar under min tunna hud som är korning av solfläckar, det finns obscenitet i den där bildmekaniken, det är av det skälet jag tror att mina ord ibland är som en sjukdom, som om vart och ett av dem dolde dem som jag inte kan säga, som om där alltid fanns den där mardrömmen som jag inte lyckas beskriva. Nina Bouraroui
(Målning: Helene Knoop)

Inside our dreams

Where do people go to when they die?
Somewhere down below or in the sky?
I can’t be sure, ’ said Grandad, ’but it seems
They simply set up home inside our dreams.’
Jeanne Willis
(Foto: Carlos Freire på Theodore Monod)

Vad har jag gjort er för ont?

’Don’t worry,’ the nurse grinned down at me. ‘Their first time everybody’s scared to death.’
I tried to smile, but my skin had gone stiff, like parchment.
Doctor Gordon was fitting two metal plates on either side of my head. He buckled them into place with a strap that dented my forehead, and gave me a wire to bite.
I shut my eyes.
There was a brief silence, like an indrawn breath.
Then something bent down and took hold of me and shook me like the end of the world. Whee-ee-ee-ee-ee, it shrilled, through an air crackling with blue light, and with each flash a great jolt drubbed me till I thought my boned would break and the sap fly out of me like a split plant
I wondered what terrible thing it was that I had done. Sylvia Plath
(Foto: Alfred Stieglitz)

Bakom masken finns likgiltigheten

Därute i mörkret där du påstår att du vistas - där vi alla förmodligen vistas som små dumma himlakroppar - i det mörkret finner du ingen som lyssnar till din klagan eller rörs av dina lidanden. Tvätta dina tårar och spegla dig i din likgiltighet. Av mig kunde du ha fått en ört att laxera ut dina evighetsbesvär, nu tycks det vara för sent. Men känn i alla fall i de sista minuterna den oerhörda triumfen att rulla med ögonen och röra på tårna. Ingmar Bergman
(Målning: Klimt)

Va? Är han död? Han leve, hurra…

Kanske älskar vi inte livet tillräckligt? Har ni lagt märke till att döden är det enda som väcker känslorna till liv? Liksom vi älskar de vänner som just gått ifrån oss, inte sant? Tänk vad vi beundrar de läromästare som inte längre talar därför att de har munnen full av jord! Då kommer hyllningen på ett fullt naturligt sätt, den där hyllningen som de kanske i hela sitt liv hade väntat på att vi skulle bringa dem. Men vet ni varför vi alltid är rättvisare och mer generösa mot de döda? Skälet är enkelt! Vi har inga förpliktelser mot dem. De låter oss behålla vår frihet, vi kan ta god tid på oss att passa in hyllningen mellan cocktailen och en vacker älskarinna, det vill säga i förbifarten.
Albert Camus
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag mötte dig i natten

I died for beauty but was scarce
Adjusted in the tomb,
When one who died for truth was lain
In an adjoining room.

He questioned softly why I failed?
"For beauty," I replied.
"And I for truth, the two are one;
We brethren are," he said.

And so, as kinsmen met a night,
We talked between the rooms,
Until the moss had reached our lips,
And covered up our names.
Emily Dickinson

Jag tror på den oskrivna boken och den fulländade kärleken

Jag är rädd för att skriva och jag är rädd för att älska. Jag tror på den oskrivna boken, på boken som man känner till men som man inte kan skriva; jag tror på den där oförmågan liksom jag tror på den fulländade kärleken. Jag tillhör en enda person. Jag tillhör flera böcker, för jag har redan haft flera liv. Nina Bouraoui
(Foto: Harry Benson på Christy Turlington)

Ur ordning föds dödandet

Jag har en så konstig känsla: jag tycker att jag förstår varför vi i det militära, som har den största ordningen, på samma gång måste vara redo att vilket ögonblick som helst offra våra liv. Jag kan inte förklara varför. På något sätt övergår ordning i behovet att döda. Musil
(Foto: Horace Bristol)

Människan är ett rep

Människan är ett rep, knuten emellan djur och övermänniska – ett rep över en avgrund. Ett farligt över, ett farligt på vägen, ett farligt blicka tillbaka, ett farligt rysa och bliva stående. Vad är stort i människan, det är att hon är en brygga och intet mål: vad älskas kan i människan, det är att hon är en övergång och en undergång. Nietzsche
(Fotograf: Jan Saudek)

Jag är naken inför mig själv

Människor som umgås med andra har lärt sig att se sig själva i speglar på samma sätt som deras vänner ser dem. Jag har inga vänner: är det orsaken till att min kropp är så naken? Man skulle kunna säga – ja, man skulle kunna säga att den är naturen utan människor. Sartre

Jag ser tvärtigenom en människa

Tron ni att man lefver som en enstöring för att fördjupa sig i tankens och fantasiens verldar utan att dett lemnar spår. Snillets stämpel står på min panna och jag ser tvärtigenom en människa, just därför umgås jag med högst få eller snarare med inga.
Carl Fredrik Hill
(Fotografi: Andreas Feininger på Dennis Stock)

Stäppvargen finns mitt ibland oss

En egendomlig motsättning till min lidelse för social rättvisa och social plikt bildade en utpräglad brist på behov att umgås med andra människor och människogrupper. Jag är en enstöring, som aldrig i själ och hjärta har känt mig tillhöra staten, hemmet, vänkretsen, ja inte ens den trängsta familjekretsen. Gentemot alla dessa band har jag erfarit en aldrig dövad känsla av främlingskap och ett behov av ensamhet, en känsla, som har stegrats med åren. Jag förnimmer med skärpa, men utan beklagande gränserna för förståelse och samklang med andra människor. Albert Einstein

Det räcker med färg för att någon skall bli slav

Tron på individualiteten, kan man tänka bort den! Vi går i alla händelser mot tider då människors åsikter torde bli mycket likformiga; därmed bli individerna alltmer lika men också mer åtskilda. Fiendskapen vid små skiljaktigheter kommer då att visa sig desto skarpare. Nietzsche

I döden får vi i alla fall evigheten tillsammans

Hör du, säger Anna till mig på rasten när ett skott avlossas på andra sidan om den röda tegelmur som omger vår skolgård. Det där var min syster. Vi kan ingenting se. Vi väntar på fortsättningen. Och nu står han på tur, säger Anna. Vem då, frågar jag Anna. Han som är kär i henne. Men bara om han är modig. Ett andra skott avlossas. Vi vann, ropar Anna. Vem då, frågar jag. Han och min syster. Rånade de en bank? Nej, säger hon, det handlade om något helt annat. Om vad då, frågar jag Anna. Om kärlek, säger hon. Om allt gick bra är de döda nu båda två.
Jenny Erpenbeck
(Fotograf: Jan Saudek)

Du fann att jag var vacker

Min själ var en ljusblå dräkt av himlens
färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en
kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in
doften av några rosor.

Du fann att jag var vacker och liknade
något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom
Och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo
mig fången.

Och du tog leende en spegel och bad mig
se mig själv.
Jag såg att mina skuldror voro gjorda av
stoft och smulade sig sönder,
jag såg att min skönhet var sjuk och hade
ingen vilja än – försvinna.
O, håll mig sluten i dina armar så fast att
jag ingenting behöver.
Edith Södergran
(Målning: Modigliani)

Sanningens obotliga ansikte

Jag skall säga er, min svägerska, att när man är född utan hinna på ögonen, så ser man liv och människor så, som de äro… När man sett sig mätt på de blå dunster, så vänder man ut och in på ögonen och tittar sig själv in i själen. Där finns verkligen något att se på…
August Strindberg

Jag bär vapen och ett hjärta

Jag vill ha ett vapen att försvara mig med, jag vill ha världens vackraste kropp, jag vill att natthimlen beskyddar mig, jag har vansinne i huvudet, jag har guld i händerna, jag är kvinna, jag är man, jag är allt, jag är ingenting, jag avskyr flickor som är för flickiga, jag har ingenting av en normal flicka, jag tappar rösten, jag vinner ett hjärta, jag dricker en iskall öl, jag dansar ensam framför sovrumsspegeln, jag har ingenting tyst och stilla i mig, allt rör sig, allt skriker, allt förändrar sig, jag lämnar det verkliga livet, jag är en hemlighet…Nina Bouraoui
(Målning: Schiele)

Man talar i de stunder då man inte lever

Hon sträckte ut sin hand mot vännen och bönföll: ’Låt oss inte säga mer!, Ord kan åstadkomma stora ting, men det finns det som är större! Den sanna sanningen mellan två människor kan inte uttalas. Så snart vi talar är det dörrar som stängs. Ordet tjänar mera de overkliga meddelandena. Man talar i de stunder då man inte lever…’ Musil
(Foto: Carlo Bavagnoli)

Min läsare är nu ingen annan än döden

Jag har väl skrivit några tusen sidor litteratur – idel grus och aska. Mästerligt genomförda intriger, marionetter med smittande leenden – men hur ska man kunna få ens det minsta lilla sagt i den väldiga konvention som konsten är? Klockan tre har han läst ut ens bok och klockan fyra börjar han på en ny, oavsett hur bra den förra var. Men de här tio femton pappersarken är annorlunda, en annan historia. Min läsare är nu ingen annan än döden. Jag till och med ser hans fuktiga svarta ögon, observanta som flickögon, följa det som jag skriver rad för rad. De här bladen rymmer mitt odödlighetsprojekt. Mircea Cartarescu
(Etsning: Jacques Gamelin)

No one is superior to sex

She undressed, and not only was her blouse silk but her underwear was made of silk. She had nearly pornographic underwear. A surprise. You know she has chosen this to please. You know she has chosen this with a man’s eye in mind, even if a man were never to see it. You know that you have no idea what she is, how clever she is or how stupid she is, how shallow she is or how deep she is, how innocent she is or how guileful she is, how wily, how wise, even how wicked. With a self-contained woman of such sexual power, you have no idea and you never will… No matter how much you know, no matter how much you think, no matter how much you plot and you connive and you plan, you’re not superior to sex. Philip Roth
(Målning: John Sargent)

Jag skriver för att kunna bli älskad

Jag är galen i skrivande precis som jag är galen i kärlek. Jag väntar på båda. Jag väntar på den framgången. Jag vet inte om man ska leva eller skriva. Jag vet inte om kärleken är skrivandets offer, eller om skrivandet utplånar kärleken, långsamt. Jag drömmer om en magisk bläckpenna som bara ska avslöja oerhört viktiga hemligheter. Jag drömmer om en röst som ska diktera den fulländade boken för mig. Jag drömmer om ett föredömligt skrivande vars rader, strukturer och taktvilor jag kan följa. Jag drömmer om en kropp mot min. I mitt fall är det nödvändigt att skriva för att kunna bli älskad.
Nina Bouraoui (Bild på Nina Bouraoui)

Orden finns bara i tystnaden

Det finns en verklighet så fruktansvärd att orden bränns bort; den kan bara beskrivas med tystnad. Torsten Ekbom

Döden som afrodisiakum

Kvinnors lust att vara i dödens närhet har för övrigt alltid skakat mig, deras fascination inför män som närmast metafysiskt luktar krutrök. Det var väl också skälet till att den korkade, utmärglade apmannen som satte sitt liv på spel fick en sådan otrolig framgång hos kvinnorna. Aldrig, tror jag, skulle dessa kvinnor ha älskat mer njutningsfullt än efter det att ha närvarat vid hans död, efter att ha kommit hem med sin älskare och kastat av sig en blodig klänning, nedfläckad som ett bandage av askgrå hjärnsubstans och ögonvätska. Mircea Cartarescu
(Fotograf: Jan Saudek)

Litteraturen och livet är ett naket sår

Vollard hade aldrig sett litteraturen som lindring eller läsning som tröst. Tvärtom. Läsgalenskapen, som det hela hade varit för honom, bestod snarare i att upptäcka såret hos en annan människa. Såret hos en ensam man, förvirringen hos en ensam kvinna. Att läsa bestod i att gå in i såret, att ta sig igenom det. Att höra skrien bakom orden, även de allra vackraste, de mest fulländade. Att gå från bokhandeln till sjukhuset, från sjukhuset till bokhandeln, det var att röra sig från ett sår till ett annat! Pierre Péju
(Fotograf: Jan Saudek)

Litteraturens reflekterande självbedrägeri

"Det som jag ändå fäster på papper betraktar jag minst av allt som litteratur. Litteratur har jag skrivit tillräckligt, i sextio års tid har jag inte gjort annat, men nu tillåter jag mig långt om länge ett ögonblicks klarsyn: allt jag skrivit sedan jag var trettio är ett enda pinsamt bedrägeri. Jag är trött på att skriva utan hopp om att kunna överträffa mig själv eller fly från min egen skugga. Det är sant att jag till en viss gräns varit ärlig mot mig själv, på det enda sätt som står till buds för en konstnär – jag ville säga allt, om mig själv. Men desto bittrare blev illusionen, ty det är inte med litteraturens hjälp man kan säga något om sig själv. Redan i de första rader man breder ut på sidan smyger sig om som handen i handsken en främmande, gäckande hand in i den som för pennan. Och den spegelbild sidan skulle ge rinner i väg som kvicksilverkulor åt alla håll, förvränger och visar en spindel, en daggmask eller en eunuck, en enhörning eller en gud där man faktiskt helt enkelt hade velat säga något om sig själv. Litteraturen är läran om människans missbildningar." Mircea Cartarescu (Målning: Francis Bacon)

Vi moderna föds döda

Så när allt kommer omkring kanske jag trots allt är mer ”levande” än ni! Ni kan gott ta er en närmare titt på det här! Vi vet ju egentligen inte ens var det levande lever idag, vad det består i eller vad det går under för namn! Lämna oss ensamma, utan en bok, och vi blir omedelbart vilsna och förvirrade, vi kommer inte att veta vad vi ska hålla oss till, vad vi ska tro på, vad vi ska älska och vad vi ska hata, vad vi ska respektera och vad vi ska förakta. Det har till och med gått dithän att vi ser det som en belastning att vara människor – människor av äkta kött och blod, vårt eget kött och blod; vi blygs över det, ser det som något att skämmas för, och vi försöker göra om oss till något slags vidunderliga allmänmänniskor. Vi föds döda. Ja, sedan länge avlas vi inte längre av levande föräldrar och det något vi tycker bättre och bättre om. Vi har fått riktig smak för det. Snart kommer vi väl att tänka ut ett sätt att avlas ur en idé. Dostojevskij (Målning: Carl Fredrik Hill)

...alltmedan 35-årig kvinna finner.

Kvinnan är däremot i allmänhet ungefär i trettiofemårsåldern när hon äntligen har kommit över alla sina hämningar och når sin fullständiga erotiska blomning. Det är då hennes begär är som mest våldsamt och det är då hon är som mest angelägen att tillfredsställa det.
Simone de Beauvoir
(Fotograf: Jan Saudek)

35-årig man söker...

Vid mitten av vår levnads bana* fann jag,
ur dvala väckt, mig i en skog i mörker,
ty tappad bort var rätta, raka vägen.
Och hur det var i denna vilda vildmark
med täta törnsnår, o hur svårt att säga!
Vid tanken blott, förnyar sig min ångest.
Knappt större bitterhet har själva döden.
Dante Alighieri (Målning: Lucien Freud)
*35-års åldern enligt Dante

Övergiven i en sista längtan

Det är som att sitta i en ödslig väntsal på en station vid en bibana sen sista tåget har gått och alla de andra passagerarna har rest och biljettluckan är stängd och bärarna har slutat för dagen. Vad väntar jag på i ett kallt och tomt rum framför en slocknad kamin?
På ingen. På ingenting.
TS.Eliot (Målning: Helene Schjerfbeck)

Tomhetens akustik

"Om en knappnål faller i golvet i ett tomt rum, berövat alla sina möbler, så verkar det buller som därvid uppstår oproportionerligt, ja måttlöst; men på samma sätt är det när tomheten utbreder sig mellan människor. Man vet då inte: skriker man eller är det dödstyst." Robert Musil (målning: Edward Hopper)

En anständig människas själ

"I varje människa inre finns det minnen som hon inte vill avslöja för vem som helst utan bara för sina vänner. Det finns också saker som hon inte avslöjar ens för sina vänner utan bara för sig själv, och även det i största hemlighet. Men så finns det slutligen också sådant som människan är rädd att avslöja till och med för sig själv, och sådant samlas det ganska mycket av hos varje anständig människa. Faktum är till och med att ju anständigare människan är desto fler sådana minnen har hon." Dostojevskij

Blotta tanken

Men jag hade i döden fått nya färdigheter…jag såg mittigenom människor, läste deras tankar, hörde deras avsikter. När jag var i deras sällskap såg jag dem nakna. August Strindberg